Vissa dagar är det svårt att orka framåt
Fraser som "jag älskar dig men jag kan inte vara tillsammans med dig" spökar i bakhuvudet. Även sådant som "jag älskar dig och skulle aldrig göra dig illa" med efterföljade svek av olika slag. När man hamnar i en situation man inte kan styra och som påminner om andra situationer med katastrofal utgång så är det tyvärr den enda referensen man har. Det är svårt att se vad som är så himla bra med en när man ändå inte verkar duga till. När man tror sig uppfylla de behov som finns (fysyska, psykiska, själsliga) så gott som en människa kan göra för en annan och ändå inte räcker ända fram... Vad gör man då? Är det fel på mig eller på den andre? Någon alls? Är det så att vissa människor är till för att bara älskas en stund och andra i en livstid? Varför i sådana fall och hur?
Jag känner mig ensam och liten...
Tro inte att jag är arg på honom eller att jag vill måla ut honom som någon skurk, det är han inte, men jag är arg och ledsen på situationen. Jag känner mig hjälplös och jag har inte vågat prata om det för att jag faktiskt inte vill att folk ska få fel uppfattning och bli sura på honom. Nu orkar jag däremot inte vara helt tyst längre.. Det börjar påverka mig för mycket att inte få ventilera. Att inte veta vad jag ska göra med mina känslor, min kärlek, min sorg är frustrerande och vi behöver inte det också just nu. Det räcker med det som redan finns att lösa.
Det värsta är nog kanske att inte veta vilket håll man är på väg åt.. Om han inte vet vad han vill så vet jag inte om jag har något att jobba framåt mot. Något vi och vår framtid det vill säga. Det är smärtsamt. Jag älskar ju honom massor och vill inget annat än att hitta tillbaka till vägen mot vår framtid...
Men bara tiden kan visa vart jag är på väg.
... :( Styrkekramar. Jag vet hur det är, dock som den andra i situationen. Hoppas att allt löser sig mellan er!
Usch vad hemskt. Det gör riktigt ont i mig att läsa det här. Tycker så synd om dig. Jag önskar att jag kunde vara till någon som helst hjälp, men dessvärre vet jag inte vad du ska göra för jag har ingen egen erfarenhet av det här. Minns att syrrans ex-pojkvän plötsligt sade till henne att hans känslor hade svalnat, men det var bara en omskrivning för att han ville göra slut och under ett halv-år eller ett år lekte han riktigt ordentligt med henne. Nu menar jag givetvis inte att J-man gör så. Det låter i alla fall inte så på det du har skrivit.
Jag vet inte om det här skulle fungera och förmodligen skulle det vara väldigt jobbigt för i alla fall dig, men om ni testar att vara ifrån varandra ett tag, alternativt att ni bara tar det lugnt? Så han får känna efter. Jag tänkte nämligen att om ni är ifrån varandra kanske han inser vad han missar när han inte får vara med dig? Fast det kan givetvis gå åt andra hållet också, så jag vet inte om det är den bästa idén med tyvärr är det i nuläget det bästa jag kan komma med.
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Om du behöver prata så finns jag för att lyssna. Vet att du säkert har andra att prata med, men jag finns här i alla fall. Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa.
Kram
Usch, det där är ju en sådan svår situation att vara i. Man vet inte vilket håll det ska bära åt. Antingen blir er kärlek bara starkare eller så kommer det att svalna, men jag hoppas verkligen på det första.
Ha nu en fin fortsatt dag och ta hand om dig! Kram!
/ Hon
skickar stort hjärta och ja, du vet vart jag finns om jag behövs <3
