Jag sitter och surar för att J-man är ute och roar sig med kollegorna på nya jobbet... Ja, det han börjar i januari alltså. Han ska byta igen.

Jag har inte kommit någon som helst vart än så länge. Jag sitter här med en filt och en kattunge i knät och känner mig hungrig. Oföretagsam är bara förnamnet! Jag blir gnällig på mig själv för att jag inte tar mig i kragen och fixar lite mat. Dessutom ska jag ju sy på min ovve och göra massor andra grejer! Suck!

Som vanligt har det visat sig att jag har en otroligt bra intuitionsförmåga... Saker som inte är okej har varit och även om de inte är så hemska som de alltid blir i huvudet på en själv så räcker det. Jag känner mig oerhört sårad. Jag mår fysiskt illa. Hur det här ska hanteras märks när jag fått tänka igenom det ordentligt.

Älskling har umgåtts med Iza idag och sen han kom hem för bara en liten stund sen har han pratat i telefon med sin far. Det är inte så att jag inte anser att han ska göra sådana saker givetvis, men jag känner mig ändå undanskuffad eftersom jag är så bortskämd med uppmärksamhet i vanliga fall... Vad fånig man är ibland...

Jag känner mig som en brunn av klagan.

Jag är verkligen helt slut. Tvättar och försöker få ordning. Det är rätt mycket saker öndå och vi hade dåligt med förvaringsutrymmen från början. Vi kommer behöva fler hur vi än gör.... Skillnaden är väl att vi i alla fall har plats för dem nu. Hur som helst så är det som det brukar vara vid flytt: huvudet bultar, kroppen sover och irritationen stiger snabbt. Tur att jag och J-man har så öppen och rak kommunikation faktiskt. Dåp slipper vi åtminstone bråka.

Jag vaknade och var mindre glad idag. Jag har varit mindre glad den senaste veckan om jag ska vara helt ärlig... Och nu blev det tydligt varför. Vanligt jävla PMS. Det är det enda jag inte gillar med p-staven. Man har ingen koll på när det händer liksom. Så man kan inte förvarna omgivningen om att man blir ett argsint monster och bör undvikas i en vecka eller två. Tur att min pojkvän accepterar att det svänger ibland utan förklaring.. Humöret alltså.

Okej att man får skamlösa kommentarer, reklam rent ut sagt, då och då. Man struntar i att publicera dem och raderar dem lite snabbt och lätt. Men det här tar nog priset. Jag hänger inte ut namn eller så eftersom jag har respekt för mina medmänniskor, men det har nog inte den här personen...

Omotiverad svartsjuka. Åh som jag hatar dig! Det känns orättvist på så många sätt. Jag mår dåligt utan verkliga skäl och i värsta fall går det dessutom ut över den jag älskar trots att denne inte gjort mig något. Det är fruktansvärt frustrerande, enerverande, smärtsamt på så många olika vis.

Självklart så vet jag att det bottnar i mitt dåliga självförtroende och dåliga erfarenheter. Saker sätter sig i huvudet på mig som inte har någon verklighetsförankring och all tillit är som bortblåst. Scenario efter scenario utspelar sig framför mina ögon och jag får nästintill panik. Ilskan och tårarna är så nära så nära och jag vet att de inte har något alls där att göra. Vad värre är.. Jag vet inte än hur jag besegrar det där monstret. Men tro inte att jag inte kämpar med det. Det gör jag. Än så länge är jag bara inte tillräckligt stark.

Tydligen så ska blogg.se krångla jämt. Vartannat inlägg blir ju inte publicerat som det ska och syns därför inte alltid på bloglovin och det är de inläggen som folk inte kan kommentera heller. Varför då? Suck...

Det verkar som att jag kanske får ta farväl av Ruby. Jag vill verkligen inte det... Men hon startar inte. Hon bara vägrar. Bara för att jag är en stor jävla klant. Det blir till att leta upp papprena och se om jag kan göra något... Kan man laga en fuktskada annars? Eller vad det nu är som fuckade till sig... Jag spillde nämligen på min älskade lilla dator och hon slocknade rakt av. Jag är inte en glad katt just nu...

Min förkylning, eller vad fan det nu är, verkar aldrig vilja ge sig. Fast lite bättre är det nog. Jag kan andas åtminstone och jag hostar nog inte lika mycket... Men orkeslös är jag fortfarande. Och jag är så jävla trött på det.

Det är rätt tidigt att vara uppe för mig. Vaknar jag så blir det ändå så. Inte helt omöjligt att lägga sig igen faktiskt... Däremot så är jag väl inte alltför glad just nu. Igår blev jag sämre igen. Inte så att jag hostade mer än jag gjort de senaste dagarna. Jag blev helt matt i hela kroppen, illamående och "luddig". Väldigt otrevligt ska jag be att få tala om. Det var ganska lagom till att Röd Drake (vad hände med Blood Diamond?) hade börjat som jag började få panik över att halsen var så tjock att jag knappt kunde varken svälja eller andas. Man skulle kunna säga att jag är ganska så trött på det här. Jag borde vara frisk nu. Helt frisk så jag kan hoppa omkring och vara nykär och vårig. Just nu ser det rätt grått ut utanför fönstret i och för sig... Men man kan ju vara vårig ändå tror jag.

Vill bara upplysa om att det inte räcker för mig att ha en dålig mobil med högtalare som börjar ge sig. Jag känner mig grymt tvungen att ha en mobil med trasig lucka också.

Länken som min kära syster skickade mig funkade inte heller... Hur ny telefon löser sig är sånt som märks. Hoppas lite på att någon kan låna ut en till mig så länge. Fast jag vet ju inte. Bajs...