Igår var en såndär kul kväll :) Anna hade ju bjudit ensemblen på poolparty och även om inte allla dök upp så var det precis som det skulle vara. Grabbarna lekte kast med liten tjej och några försökte göra lyft i poolen. Vattnet var sådär perfekt varmt... Jag måste skaffa mig en sån där pool... Men vart ska jag ha den?

Mamma kan känna sig glad och nöjd med att ingen var full i poolen i alla fall. Förutom ljudkillen och hans kompis... Men de badade när alla duktiga redan hade gått upp ;P

En hel helg av föreställningar och konstiga saker...

Fredagen var kaos eftersom andra föreställningen alltid är mer än hysteriskt dålig och detta var verkligen inget undantag. Det värsta var nog att det kändes så bra precis innan musiken startade och ridån gick upp, men precis när de första tonerna kom igång så hände det något med hela stämmningen och energin på scen... Jätteskumt, kändes nästan som att rummet snurrade fast det stod still, så givetvis blev jag nervös direkt! Jag som nästan aldrig blir nervös :P Men jag tog mig igenom det trots allt. Även om energin och tempot var som en berg-och-dalbana och jag åkte skridskor på scen i mina steppskor, fast jag tror att publiken var rätt nöjda så det kanske inte var så farligt som det kändes ;)

Lördagen kändes mycket bättre! Lollo, Sessan och Mr Ankarsten kom för att se föreställningen :D Äntligen någon som tar sig tid att se mig! Fantastiskt, tänkte jag och spred ordet att nu skulle vi minsann ge gärnet! Och det gjorde vi ju faktiskt... Men det första som hände var så klart att jag tappade min jävla hatt i öppningsnumret så jag blev ju skitsur på den där tingesten som gör precis som den känner för (kallas hattnål som är för kort) och det blev ju inte bättre när jag mitt i nästa sen är strängt tvungen att skalla en parkanna :P Jag är så smart ibland... Hur som helst så var det faktiskt en bra föreställning och i slutändan så hade ingen märkt hur ställd jag hade blivit.

Den berömda jävla hatten som den ska sitta på huvudet ;P

Senare samma lördagkväll var jag och min underbar på besök hemma hos Lollo på förfest. Ganska mysig och lagomlugn förfest tyckte jag! Ellabella var där så klart och Sessan och Mr Ankarsten och Johan... Och ett par tre stycken till :P Orka räkna upp alla... Hur som helst fick jag en liten dos utvärdering, precis som jag vill att det ska vara, och ganska många glada skratt. Däremot blev det ingen utgång för mig och underbar så snart vi såg den glada kön till Palace. Jag insåg ganska direkt att ungefär när vakten skulle vilja se mitt leg så skulle jag vara tvungen att gå hem på grund av mat- och sömnbrist, samt det faktum att jag skulle upp och repa dagen efter (ja, innan föreställningen, det blir så ibland). Hur som helst så tog vi en taxi till McDonalds så att vi kunde få något i magen och då hände det skummaste på hela helgen. Jag ser bara hur taxichaffisen sitter och stirrar i bakspegeln hela tiden, så tänder han lampan snabbt och släcker igen, så säger han:
"Nevita."
"Ja?" svarar jag. Ställd blir man när någon kallar en för något man spelade för två år sen och inte ser ut som idag. Men lite kul var det... Sen får man väl hoppas att man blev igenkänd för att man lyckades med något bra och inte tvärt om :P Har försökt hitta någon av alla bilder på mig från den föreställningen för att verkligen illustrera hur annorlunda jag såg ut i mitt korta svarta hår i jämförelse med mitt glada blonda som jag har nu, men jag hittart inte... Hur sjutton lyckades han känna igen mig?

Igår skulle ha blivit en mycket bra dag med rep på förmiddagen, föreställning som mamma och kusin fick se och bio på kvällen. Det mesta gick ju bra... Men jag hann knappt äta på hela dagen så innan bion höll jag ju på att halvdö av hunger och irritation (jag blir arg när jag är hungrig, surprise). Föreställningen gick i alla fall bra och lilla kusin var uppe på scen och dansade i applådtacket, sådär som barnen ska vara i vår produktion. Hur som helst så var det efter allt sånt som det inte blev så bra längre. Vi hade bokat biljetter till Dark Knight, filmen vi längtat efter i månader, men den fick vi ju inte se eftersom SF bestämt att ändra reglerna så att man måste hämta biljetterna dagen innan. De kunde ju gjort en liiite större grej av det när de ändrade kanske... Istället för att skriva världens minsta notis, jävla puckon. Tillslut så gick vi och såg Hancock istället, och den var bra, men jag är fortfarande sur och besviken att jag inte fick se den jag förväntat mig. Man ska helt enkelt sluta se fram emot saker när man har med vissa ställen att göra. Som SF, O'Learys, i princip alla pizzerior mm...

Idag är det tvättdag i allafall. Mycket bra, även om det är tråkigt, trots att tvättmedlet är typ slut...

Äntligen kan jag göra kaffe på morgonen igen! Har varken haft socker eller mjölk till det och jag får bara ont i magen om jag inte har mjölk i kaffet... Men nu finns det! Fantastiskt :)

Jag vaknade lika trött och monsterlik som vanligt idag, men upptäckte att jag inte kunde röra mitt ben... För där låg Trinity och sov. Söt kisse...

Det är soligt utanför fönstret och jag hoppas att det kanske kan vara varmt ute... Inte för att jag egentligen bör använda mina shorts bland folk eftersom jag har konstiga blåmärken på låren, men det skulle vara skönt. Och idag ska jag träffa pappa och farmor för första gången på länge så det kommer bli spännande att se hur det går. Hur som helst ska jag utnyttja att det finns kaffe i bryggaren och ta mig en extra kopp bara för att jag kan!

Jag är fortfarande så väldigt trött efter de senaste veckornas brist på fritid, sena kvälla, mentala och fysiska arbete, gräl med underbar, ork till ingenting och brist på sömn och mat. Nu är det ändå dags att återkoppla till verkligheten och börja leva sådär som människor gör. Jag bör se till att träffa mina vänner nu när jag har tid och vika tvätten som jag var duktig att tvätta igår, duscha av mig hårsprej och trötthet och orka ta mig till affären och köpa socker till morgonkaffet. Sen behöver jag aktivt börja leta efter ett nytt arbete, lättare sagt än gjort under sommarmånaderna... Men det ska nog gå att få ordning på allt det där ;)

Underbar skrev på nytt lägenhetskontrakt igår! En våning ner... Men storare! Och medan jag var med honom till Botorget den tiden det tar att skriva nytt kontrakt så bestämde Sessan att hon kunde städa lägenheten... Inte varje dag man kommer hem till en lägenhet som är nystädad och all disk är taken care of! Hon är rolig hon... Men jag kan inte ens börja beskriva hur mycket vi uppskattade att hon var knäpp nog att göra det!

Läste dessutom på aftonbladet igår att vädertjomarna lovar bättre väder nu. Tisdag kommer det stod det... Men det känns inte riktigt sant det där. Sluta lova saker som inte kan hållas! Man blir ju bara arg annars...

Premiären gick bra... Det verkade publiken hålla med om också :) Bara en liten bit in i första numret började de tjoa och tjimma och applådera, så det måste ju betyda något bra, och jag orkade inte räkna hur många gånger ridån gick upp i applådtacket! Det var precis vad man behövde för att känna att allt det där jobbiga ändå är värt det i slutändan.

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3959164

Jag var snyggast på premiärfesten! Anna hjälpte mig med håret eftersom jag är sämst på sånt... Men snyggast var jag!

Som sagt...

Men frisyrer är inte för evigt... Och efter en mycket lång kväll, tack vare Chiara och en helt fantastisk pianist, så såg det inte riktigt lika bra ut...

Väldigt... 80-tal?

Det var hur som helst en grym kväll och vi kickade verkligen arsle hela ensemblen! Nu ska vi bara lyckas göra det ännu bättre på fredag...

Idag är det rep före genrep och genrep... Förhoppningsvis går repet bra, genrepet dåligt och premiären på lördag strålande! Men med 99,999999.....% cans så kommer vi repa extra imorgon också så det kanske bara förstör allt... Vi får se :)

Skönt är det i alla fall att det mesta känns som att det fungerar nu, det är bara steppnummret som jag oroar mig lite för. Och rustningarna! Men det är väl bara att köra på och ge allt hela vägen! Positivt tänkande är bra att ha...

Enda sen Chiara kom har jag fått massor med kul blåmärken som superkeliga Sajfer trampar på just nu. Det gör ont... Men jag kan ju inte kasta bort katten när han är världens sötaste. Nu har han krupit in under min poncho också :) Söt katt...

Jag visste inte riktigt att man kunde få blåmärken vid ljumskarna, men så konstigt är det ju inte när man hoppar upp ur hål i golvet på mage och sånt ;P Och steppen borjar ta sig även om det är svårt och jobbigt... Fast hur coolt är det inte med stepp egentligen? Jag är grym...

Igår så hände det! Jag hade en ledig dag för första gången på alldeles för länge :) Så skönt att bara få slappna av och göra ingenting en hel dag! Men jag vet att idag så drar det igång igen och den här veckan kommer INTE vara kul... Det är ju nu vi måste sätta allt och få det att bara rulla till på premiären på lördag *slutsålt*

Lördagskvällen var helt fantastisk! Vi sjöng och drack och umgicks precis så där som man behöver göra när man är ett gäng som kämpat tillsammans ett ganska bra tag :) Jag var så glad att jag hade svårt att stå still, var ju liksom tvungen att dansa fult och utan taktkänsla när jag för en gångs skull fick det :P Men det var verkligen en kul kväll... Så jävla skönt att alla i gruppen är så mysiga!




Jag skulle ha så tråkigt om jag inte hade kass humor och viljan att bjuda på mig själv...

Idag är en sån där dag då det gör ont överallt och jag är hur trött som helst... Så tittar man ut och det regnar. Saken är den att jag älskar regn :) I alla fall när det inte bara mesregnar. Och just nu ser det ut som helt okej regn, även om det är på gränsen.

Bläch! Vad illa det smakar med brustabletter! Men, men... Vill man bli av med huvudvärk och sånt innan man ska lära sig massa nya saker igen så får man väl stå ut den korta tiden det tar att få i sig ett halvt glas ;P

Idag ska vi ha genomdrag med mask och kostym och hela kittet :) Efter att vi lärt oss en koreografi till alltså... Mycket jobb är det med allt... Och helt ärligt vill nog alla ha ledigt en dag, även om vi nog alla förstår att vi inte har någon tid till det.

Idag var Sajfer jobbig katt så jag tog upp honom i knät och nu vill han inte gå bort. Mysigt... Men lite störigt när man försöker göra andra saker :P

Min systeryster fyllde år i tisdags :) Jag har inte hunnit fira henne men jag har köpt värdens kuligaste present! Så nu är det bäst för mig att hon inte redan har en sån... Och att hon kommer ihåg att höra av sig :P



Så här såg det ut när jag och underbar tog med katterna på promenad för några veckor sen :)

Allting är inte alltid som det ska och borde, ungefär som just nu, men det går inte att göra så mycket mer än att kämpa på en dag i taget genom sömnlöshet, stress och lack of time to see my darling.

Jag blir så arg när jag inte lyckas somna förrns jättesent och blir väckt tidigt! Hur trött och slutkörd jag än var i går så gick det bara inte att sova. Tankarna bara snurrade runt i huvudet på mig och så fort jag försökte blunda och slappna av så var allt där... Musiken, stegen, räkningen, sminket, kläderna, texterna, allt. Så jag lyckades väl sova vid typ två-tre eller så.
Jag sover dåligt redan från början just nu, det ska erkännas, men måste världen hata mig så mycket att jag måste vakna av underbars fruktansvärda väckarklocka? Efter att han har gått upp dessutom! Märks det att jag inte är någon morgonmänniska? Som tur är lyckas jag, med viss ansträngning, somna om... Men då tyckte Sajfer att jag behövde gå upp så han antastade garderobsdörren tills jag inte stog ut längre och nu har jag suttit här ett tag. Trött, förbannad och med sprängande huvudvärk. Det är ju inte så att man behöver sova och vila upp kroppen när man dansar varje dag eller så.

Alltid är det samma sak! Jag har sån otur och gör bort mig på ett eller annat sätt hela tiden. Allt är mammas fel :P Jag har ärvt det från henne.

Koreografen, Chiara, kom i måndags. Sen i tisdags (när vi började dansa) har jag skaffat mig blåmärken på svanskotan, höften, ena ankeln och båda låren. Jag har snubblat i trappen, utan att slå mig men det lät väldigt mycket :P Sparkat mig själv på fotknölen och lyckats bli trampad på fingret av en glad steppsko... Jag är lite öm idag.

Träningsverk får man också när Chiara är på besök... Okej, det gör inte lika ont som förra gången, men från midjan till fötterna känns det. Verkar vara min oturszon den här produktionen :P

Underbar var inte särskilt stöttande när jag kom hem med blåmärken och sånt igår, han skrattade mest åt mig när jag inte riktigt kunde gå som folk. Det tyckte jag var elakt morr men jag är väl kanske inte heller alltid så värst empatisk...

Tror det är dags för kaffe och så ska jag nog ringa lilla Petra som blev stor i går (22 år :P) för vi skulle ses en sväng idag!

Jag har klippt mig och blivit fin för första gången på lääääänge. Vilken tur för mig att jag har mina glada kompisar som kan hjälpa mig :) Och jag som inte har haft lugg på jag vet inte hur länge tvekade knappt när hon frågade mig om jag ville ha det... Så nu har underbar en heeelt ny filckvän!

Stress är ju också en sån där kul sak som gärna kommer och hälsar på vid de mest olägliga tillfällena och just nu har det börjat få fart på riktigt. Grattis till mig. Med knän och hälsenor som bara nästan vill så vet jag inte hur någonting ska gå. Vi får se helt enkelt :)