Det känns som att någon tagit en slägga och dunkat i huvudet på mig. Som att magen åker karusell runt i kroppen. Som att världen är lite lätt dimmig och inte överens med mig. Så jag gråter. Gråter stora tycka-synd-om-mig-själv-tårar bara för att. J-man blev kvar en natt extra så han kan ju inte trösta mig. Istället är jag tragisk helt själv, i smyg tills jag la upp det på internet.

Jag avskyr egentligen att tycka synd om mig själv och att gråta i ensamhet (eller över huvud taget), men ibland så behövs det oavsett vad jag tycker. Man samlar på sig saker hela tiden och förr eller senare svämmar det över. Det kan vara allt från frustrationer över att inte ha arbete till ryggvärk eller en gnisslande dörr som gnisslat lite för mycket för länge. Hur litet eller stort det är är helt individuellt och beror ju en del på hur länge man samlat också.

Jisses vad grinig man blir när huvudet gör ont. I alla fall jag. Fast älsklingen är bortrest så han slipper dras med det. Det gör katterna också eftersom de mest sover såhär dags ändå. Bra taktik för att inte störa mamma liksom.

Vaknade med ganska okej energi idag faktiskt och fick för mig att jag kanske är frisk nu! Men jag kanske ropade hej lite för tidigt. All energi är som bortblåst. Jag tänker dock inte ge upp än. Lite koffein i blodomloppet så kanske jag kommer igång? Plocka och städa lite liksom. Fixa. Det tar inte så lång tid egentligen när man kommer igång. Det är nämligen inte så himla hemskt här hemma, det bara ser rörigt ut för att det ligger saker där det egentligen inte ska ligga saker. Att flytta på dem tar inte hela dagen.

Helst av allt vill och borde jag städa och tvätta, men jag är inte riktigt i stånd för det än så länge... Blev sjuk igår och vill inte fortsätta vara det. Ska ju ha midsommarfest med par på fredag och snart är det dags att ge blod. Då vill man vara frisk! Så jag funderar vad jag faktiskt kan och klarar att göra trots sjukdom. Blir jag för rastlös kommer jag göra saker jag inte borde och så blir jag inte frisk liksom...

Jag är halvvägs genom min kopp lyxkaffe. Glass i kaffet har jag liksom inte varje dag... Och huvudvärken är puts väck! Fy fan vad bra jag är!

Katterna var så gulliga att de väckte mig vid 6 i morse. Jag försökte somna om, men efter att ha slängt ut dem två gånger (Bus öppnar dörrar) och fått en välplacerad klo mellan tårna gav jag upp. Nog för att jag älskar kissarna... Men det var inte coolt!

Jag lyckades däcka en stund i soffan hur som och inser nu att jag (så klart) inte har fått i mig en endaste liten droppe kaffe eller frukost av något slag. Kan vara därför huvudvärken pressar på. Att katterna dessutom har fis-marathon och det stinker utöver det vanliga kan även det vara bidragande.

Bra dag alltså.. Lucky me...

Jag önskar att min älskade J-man började blogga igen... Jag tyckte om att läsa när han nämde mig och saker han hittat på för mig. Fast han orkade knappt blogga förut så chansen att han börjar igen nu när han jobbar så mycker är i stort sett minimal.

Betyder inte att jag inte hade gillat det dock.

Har plockat iordning i vardagsrummet så gott det går och en gnutta i köket. Dammsugit hela soffan (som att det hjälper i mer än en kvart) och det jag kommer åt av golvet under alla sladdar som blir när man måste ha fläkt för att leva. Snart ska jag ta kattlådorna och jag önskar att jag hade diskhandskar... Då skulle jag nämligen ta disken också. Har upptäckt att mitt största problem med just disken är skrynkliga fingrar. Vilken brat jag är...

Dagarna går långsamt när det är varmt. Inte för att jag klagar, för det mesta är det rätt skönt även om man känner sig som ett illaluktande vattenfall. Däremot kommer saker som man vill och bör göra i hemmet lite i skymundan när det är bastuvärme. Att jag desutom lyckades bli sjuk(?) igår hjälpte inte. Idag mår jag dock hyffsat.

Ute är det grått och idag är lägenheten faktiskt beboelig. Så innan J-man kommer hem idag (han har varit borta sen i tisdags) ska jag försöka få lite vettig ordning här i alla fall. Passa på när man inte dör av att röra på sig.

Snart är J-man hemma igen! Känns som att jag aldrig får trffa honom nu för tiden... När det äntligen blev långhelg och han fick vara ledig åkte han ju bort så fort han kunde. Mindre kul. Fast så kan det vara.

Nybadad och trött... Har passat på att spendera så mycket tid som möjligt med J-man hittills. Han åker nämligen iväg igen. Men inte med jobbet den här gången... Han ska hälsa på vänner utomstädes och jag ser honom inte igen förrän på söndag som det ser ut nu. Tråkigt...

Något som däremot är kul är att jag har skaffat dayviews (före detta bilddagboken) som man kan se på min bloggs framsida! Allt är Izas fel eftersom hon fått igång ett fotointresse hos mig. Jag använder J-mans digitalkamera, min mobil och Izas Canon 450D när jag fotar... Iza är snäll och lånar ut sin 450D då och då nämligen! Börjar dock bli redigt sugen på en egen "riktig" kamera.. Jävla Iza!

J-man kommer hem idag! Om inte allt för lång tid hoppas jag. Han är på kontoret just nu och grejar... Sen kommer han hem till mig. Längtar! Han kommer åka iväg i helgen också så jag vill liksom ta lite tillvara på tiden. Passa på att umgås lite och hinna krama honom massor.

Tog en promenad till Trädgårdsföreningen och la mig i skuggan med en bok. Hur härligt som helst! Stötte på Iza med hennes trevliga vän också en liten stund, men mest satt/låg jag där helt själv och njöt av värmen. Det enda som fattades mig var något att tugga på.. Nu känner jag mer att det hade varit mysigt med ett gäng kompisar och kanske några öl eller en vinare. Sådär sällskapligt bara.

Idag är jag trött.. Inte bara för att jag faktiskt var ute igår, utan för att jag började veckan på ett sätt jag inte är van vid. Med en ordentlig frukost och en tur till gymmet. Så har jag fortsatt veckan med att göra mitt bästa för att underhålla och skapa nya vanor helt enkelt. Ändra mitt liv på sätt och vis. Se framåt på ett annat sätt än tidigare. Kanske var starten lite tuff för en sådan som jag som inte rört mig så mycket på ett tag nu. Men det gör ingenting.. Det blir ju bara bättre med tiden!

Jag är lite grinig för att jag inte har typ några bilder alls på Balthazar och just nu är jag i en period där jag använder honom mycket (eftersom han varit massor sjuk och inte fungerat som han ska). När jag inte har bilder blir det nämligen automatiskt mindre bloggande eftersom jag gillar att ha bilder med i inläggen.

Typiskt bortskämd med andra ord.

Ska lägga över massor bilder från mobilen lite senare. Så jag kan komma igång lite igen. Men först är mat bra... Så jag orkar sånt som man ska orka på dagarna.

Jag är så oerhört trött. Igår natt sov jag mellan fyra och fem timmar. Jag kunde helt enkelt inte somna trots att jag ville det. Så skulle jag iväg och hjälpa Ronja med en koreografi också, så allt för länge ville jag ju inte sova heller... Mat är bra innan träning och allt det där.

Älsklingen kom hem igår (tidigare än förväntat igen) och mös med mig och katterna. Han är också massor trött, men är på jobbet idag som vanligt så klart. Det är skönt att veta att han trivs. Jobbigt när han är borta mycket, men fortsätter det såhär så tänker inte jag klaga i alla fall. En natt i veckan överlever jag ju!

Katterna har bestämt sig för att vara jobbiga mest för att vara jobbiga... Mest Bus så klart. Trots mängder med leksaker så är han ofta uttråkad. Han har ju bort leksakerna direkt liksom. Då är allt som man inte får göra kul. Tugga sönder kartong och papper till konfetti, leka med mammas fötter, leta efter matrester i diskhon, klättra i bokhyllan, jaga Aylas svans, gömma mammas nagellack och smink och så vidare... Älskade kattskrälle... Ayla mest sover och spinner när Bus inte terroriserar henne. Mysboll.

Undrar om man ska städa lite? Jag tror det.. Suck.