Det här inlägget är fantasilöst. Det som snurrar i mitt huvud just nu är nämligen en blandning av alla de inlägg jag länkat ovan. Känslan av att inte vara mycket värd och tycka synd om sig själv för att man inte mår som man ska är överhängande. Känns samtidigt helt idiotisk. Jag har ingen lust att vara någon slags självutnämd martyr bara för att jag har ont. Det är inte riktigt så att jag är ensam om det eller att ingen annan har det värre. Jag vet att man inte ska tänka så heller, men rensa huvudet måste man få göra.

Det kommer komma fler tankar senare. Lite mer specifika sådana. Efter vårdcentralen. Jag kommer bli riktigt glad om de kan laga mig.