Skrivkramp har man ju hört mer än en gång.. men jag tror inte att det är det jag lider av just nu. Jag har bloggkramp nämligen. Idéer, idéer, idéer! Ingenting strömmar ut ur fingertopparna och regnar ner på tangenterna. Frustrationer över appen som aldrig verkar komma och jag är trött. Trött av värmen bland annat.. Även om den är efterlängtad.

Jag har letat efter något nytt udda och spännande att skriva om. Så som jag tidigare skrivit om kattungen med två ansikten eller cotards syndrom... Men jag hittar ingenting. Ingenting som verkligen gör mig fascinerad. Vart är alla märkligheter som förskräcker så? Mest är det hemskheter som helt kan förklaras av mänskligt beteende.

Ja... Vart är min inspiration att blogga undrar jag. Eller.. Vart är orken kanske är mer rätt? Idéer har jag hela tiden och jag älskar ju att blogga. Men jag är avslagen. Jag har bloggkramp och jag vill ha min app så jag kan hitta tillbaka oavsett vart jag befinner mig. Jag vill ha min lyx och bekvämlighet. Alla mina andra beroenden har ju löst det (twitter och dayviews mest av allt). Jag vill ju helst inte byta bloggportal... Fast jag har heller ingen erfarenhet av de andra. Några tips och råd? Bloggspot är den enda jag vet har en app för android dock.

Skulle annars bli glad om blogg.se vill ge ett litet utskick på statusen för appen. Men jag antar att bloggkrampen är prio ett eller?

Varje år följer jag Blog Awards på avstånd, med föga intresse. Enda anledningen till att jag gör det är för det mesta för att det pratas om det i olika bloggar jag följer. För det mesta är ingen jag följer nominerad. Inte heller någon jag tycker förtjänar det, tyvärr. Men så har jag kanske inte samma smak som de flesta andra med tanke på vilka bloggar som är stora och inte.

Hur som helst så kan man ju faktiskt nominera sin favoritblogg just nu! Jag tänker ta chansen och hoppas på att någon av mina favoriter får en chans att vinna den här gången. Skicka in din favorit också! Bana väg för de som förtjänar det och inte bara de med flest läsare!

Sitter och pillar med Blackie lite och rensar skrivbordet. Bus ligger mellan mina fötter och sover som en liten minigris. Han är så söt, min lille bebis! Själv förskräcks jag över hur snabbt jag skämts bort med Izas systemkamera. Min lilla cam, som flitigt använts till bilder i blogginlägg förut, känns hysteriskt dålig. Hur stod jag någonsin ut?

Jag vaknade för en timme sen och än har jag (uppenbarligen) inte somnat om. Typiskt. Hungrig är jag också och halsen gör ajaj.

Jag har målat mina naglar gröna. Det kändes lagom somrigt just nu. Orkar jag så kommer jag pilla dit en blomma eller två också... Små blommor i grönt gräs. Happyness!

Tjurig för att jag har ont i halsen också... Lyckas inte helt avgöra om jag svettas för att det är varmt eller för att jag är sjuk. Imorgon tänker jag i alla fall vara frisk oavsett. Gå ut med Iza och fota en sväng medan J-man möblerar om här hemma (jag kan inte hjälpa till att flytta sängen eftersom jag är för svag, resten kommer jag hjälpa till med) i min nya tunika. Har planer på att göra en helt egendesignad klänning av resterande tyget också... Om det räcker. Måste vara dubbelt om inte alla ska se rakt igenom liksom.

Jo, just det... Iza var ju sådär lagom stygg och köpte ett helt nytt minneskort till min telefon för ett tag sedan.. Så jag hämnades tillbaka genom att sy en helt egendesignad (inte för att den för den sakens skull kanske är den mest unika i modellen) väska till henne. Rätt åt henne tyckte jag.

Åååååååh! Hur mycket otur får man ha egentligen? Precis när jag piggnar till blir J-man sjuk och det tog ju inte mer än två dagar för honom att smitta ner mig igen, fast jag är inte lika illa däran tack och lov. Kommer dock inte ge blod nästa vecka som planerat eftersom de rekommenderar att man varit frisk i två veckor innan. Vill ju inte bli sjuk en gång till då liksom. Det är en typiskt dålig idé. Så jag får skjuta på det en månad för säkerhets skull.

För övrigt är jag ungefär så klantig som man kan bli. Fick för mig att göra afro på mig själv sist jag var sjuk (blev inget riktigt afro, annars hade det funnits en bild) och lyckades bränna mig i nacken med locktången. Så jag har ajaj och tryckte dit ett plåster idag så jag ska pilla bli det. Kan inte helt göra det annars eftersom det känns så konstigt liksom... Men de som följer mig på dayviews visste ju redan om att jag klantat mig. Bild uppe liksom!

Älskling kommer hem idag! Om inte allt för lång tid dessutom (innan tolv till och med)! Oavsett huvudvärk och sånt så är jag jätteglad. Det är liksom på tiden att jag får kramas med min karl igen. Tycker jag i alla fall.

Lyckades dessutom köpa lite fint tyg idag. Ska bli en sval sommartunika till bara mig! Strandredo eller över linne och shorts på stan... Happy girl!

Det känns som att någon tagit en slägga och dunkat i huvudet på mig. Som att magen åker karusell runt i kroppen. Som att världen är lite lätt dimmig och inte överens med mig. Så jag gråter. Gråter stora tycka-synd-om-mig-själv-tårar bara för att. J-man blev kvar en natt extra så han kan ju inte trösta mig. Istället är jag tragisk helt själv, i smyg tills jag la upp det på internet.

Jag avskyr egentligen att tycka synd om mig själv och att gråta i ensamhet (eller över huvud taget), men ibland så behövs det oavsett vad jag tycker. Man samlar på sig saker hela tiden och förr eller senare svämmar det över. Det kan vara allt från frustrationer över att inte ha arbete till ryggvärk eller en gnisslande dörr som gnisslat lite för mycket för länge. Hur litet eller stort det är är helt individuellt och beror ju en del på hur länge man samlat också.

Jisses vad grinig man blir när huvudet gör ont. I alla fall jag. Fast älsklingen är bortrest så han slipper dras med det. Det gör katterna också eftersom de mest sover såhär dags ändå. Bra taktik för att inte störa mamma liksom.

Vaknade med ganska okej energi idag faktiskt och fick för mig att jag kanske är frisk nu! Men jag kanske ropade hej lite för tidigt. All energi är som bortblåst. Jag tänker dock inte ge upp än. Lite koffein i blodomloppet så kanske jag kommer igång? Plocka och städa lite liksom. Fixa. Det tar inte så lång tid egentligen när man kommer igång. Det är nämligen inte så himla hemskt här hemma, det bara ser rörigt ut för att det ligger saker där det egentligen inte ska ligga saker. Att flytta på dem tar inte hela dagen.

Helst av allt vill och borde jag städa och tvätta, men jag är inte riktigt i stånd för det än så länge... Blev sjuk igår och vill inte fortsätta vara det. Ska ju ha midsommarfest med par på fredag och snart är det dags att ge blod. Då vill man vara frisk! Så jag funderar vad jag faktiskt kan och klarar att göra trots sjukdom. Blir jag för rastlös kommer jag göra saker jag inte borde och så blir jag inte frisk liksom...

Jag som surfar ganska friskt om dagarna kan både förundras och förfäras över hur folk väljer att använda internet. Människor som skriver kränkande och hotfulla kommentarer om andras barn. Trycker ner andra och mobbas. Hittar på rykten och osanningar om människor de känner och andra de inte känner. Avundsjuka, svartsjuka, missunnsamhet... Det är lätt att vara elak när man sitter skyddad som anonym bakom en skärm i en annan del av världen.

Så har vi de som gör sitt bästa för att sprida kunskap och förståelse. Uppmuntrar människor som behöver det, hyllar människor som är mer förtjänta än de flesta andra. Kämpar för barns och gamlas rättigheter. Argumenterar på ett pedagogiskt och tydligt sätt... Söker kunskap och vill förstå sådant som är annorlunda. Nyfikenhet, källkritik, uppmuntran... Den andra sidan av myntet.

Då och då sitter jag med tårar i ögonen framför skärmen. Ibland för att jag skrattar, ibland för att jag är arg, ibland för att jag skräms över hur grymma människor kan vara mot varandra och ibland för att jag blir rörd över hur vackra en del människor kan vara på insidan. Tyvärr är det nog oftare negativt än positivt. Vi frossar nämligen i hemskheter. Det är mer ett faktum än ett påstående. Titta bara på hur tidningarna säljer sina lösnummer. Vi är alla en gnutta perversa och gottar oss hellre i andras olycka än framgång.

Jag har svårt att förstå internetmobbing och varför man så gärna vill göra någon annan illa bara för att denne är/gör någonting man själv inte håller med om är rätt och riktigt. Ska man säga något kan man väl åtminstone stå för det? Att kunna välja att vara anonym kan ha sina fördelar, men när det utnyttjas mer än något annat till att kränka andra människor är det inte helt okej längre. Varför ger vi de fega människorna en röst de mer än något annat missbrukar? Varför vill man inte förändra världen till det bättre istället för det sämre? Ingen kommer ändra ett destruktivt, elakt, korkat beteende för att du kallar denne "ful", "äcklig" eller just "korkad". Förstår inte folk det?

Och på tal om något helt annan.. Lär man fortfarande ut källkritik i skolorna? Jag tycker inte att man märker av det särskilt liksom... Inte heller det där med stavning och argumentation. Illa.

Jag är halvvägs genom min kopp lyxkaffe. Glass i kaffet har jag liksom inte varje dag... Och huvudvärken är puts väck! Fy fan vad bra jag är!

Katterna var så gulliga att de väckte mig vid 6 i morse. Jag försökte somna om, men efter att ha slängt ut dem två gånger (Bus öppnar dörrar) och fått en välplacerad klo mellan tårna gav jag upp. Nog för att jag älskar kissarna... Men det var inte coolt!

Jag lyckades däcka en stund i soffan hur som och inser nu att jag (så klart) inte har fått i mig en endaste liten droppe kaffe eller frukost av något slag. Kan vara därför huvudvärken pressar på. Att katterna dessutom har fis-marathon och det stinker utöver det vanliga kan även det vara bidragande.

Bra dag alltså.. Lucky me...

Jag önskar att min älskade J-man började blogga igen... Jag tyckte om att läsa när han nämde mig och saker han hittat på för mig. Fast han orkade knappt blogga förut så chansen att han börjar igen nu när han jobbar så mycker är i stort sett minimal.

Betyder inte att jag inte hade gillat det dock.

Kan Dee har väl få om någon alls missat? Hon gör helt underbara saker och åter igen har jag ett gäng favoriter som jag bara måste dela med mig av! Så kan jag ju passa på att blinka fint med ögonen och le snällt så kanske, kanske, kaaaanske någon vill ge mig presenter. Eller?

När kommer blogg.se's app till android? Känns som att jag har väntat i en evighet och jag vet ingenting om hur man gör mobilapplikationer... Men det finns ju andra siter som har fungerade appar vid det här laget så vitt jag kan förstå. Ska jag byta bara av den anledningen? Bara för att jag ska kunna blogga oftare? Är det skäl nog när jag egentligen trivs väldigt bra på blogg.se?


Hur går det egentligen för er? När kommer den?

Har plockat iordning i vardagsrummet så gott det går och en gnutta i köket. Dammsugit hela soffan (som att det hjälper i mer än en kvart) och det jag kommer åt av golvet under alla sladdar som blir när man måste ha fläkt för att leva. Snart ska jag ta kattlådorna och jag önskar att jag hade diskhandskar... Då skulle jag nämligen ta disken också. Har upptäckt att mitt största problem med just disken är skrynkliga fingrar. Vilken brat jag är...

Dagarna går långsamt när det är varmt. Inte för att jag klagar, för det mesta är det rätt skönt även om man känner sig som ett illaluktande vattenfall. Däremot kommer saker som man vill och bör göra i hemmet lite i skymundan när det är bastuvärme. Att jag desutom lyckades bli sjuk(?) igår hjälpte inte. Idag mår jag dock hyffsat.

Ute är det grått och idag är lägenheten faktiskt beboelig. Så innan J-man kommer hem idag (han har varit borta sen i tisdags) ska jag försöka få lite vettig ordning här i alla fall. Passa på när man inte dör av att röra på sig.

Snart är J-man hemma igen! Känns som att jag aldrig får trffa honom nu för tiden... När det äntligen blev långhelg och han fick vara ledig åkte han ju bort så fort han kunde. Mindre kul. Fast så kan det vara.

Nybadad och trött... Har passat på att spendera så mycket tid som möjligt med J-man hittills. Han åker nämligen iväg igen. Men inte med jobbet den här gången... Han ska hälsa på vänner utomstädes och jag ser honom inte igen förrän på söndag som det ser ut nu. Tråkigt...

Något som däremot är kul är att jag har skaffat dayviews (före detta bilddagboken) som man kan se på min bloggs framsida! Allt är Izas fel eftersom hon fått igång ett fotointresse hos mig. Jag använder J-mans digitalkamera, min mobil och Izas Canon 450D när jag fotar... Iza är snäll och lånar ut sin 450D då och då nämligen! Börjar dock bli redigt sugen på en egen "riktig" kamera.. Jävla Iza!

Igår tog jag och J-man en tur till Burger King Tornby för att stoppa i oss lite onyttigheter. Vi kände att vi behövde det helt enkelt. Så vi brummade bort för ett mumsigt mål mat.

Nu är det ju så att man vet att det tar lite längre tid att få sin mat på BK än till exempel McDonalds, men det är värt det eftersom det smakar gott. Den servicen somväntade oss igår var däremot inte acceptabel.

Det började med att killen i kassan var så sönderstressad (?) att han glömde bort att dra kortet och förstod inte alls varför det inte hände något på hans skärm. Han var tvungen att be om hjälp för att komma på att han inte tagit betalt... Bra där.

Personalen sprang omkring som yra höns och verkade inte göra mycket mer än att se ut som att de var upptagna, men ingen av dem hade någonting i händerna (av vad vi kunde se). Trots att vi var den enda bilen i drive thru'n så tog det en kvart, om inte mer, innan vi fick våran mat. Restaurangen såg i ärlighetens namn väldigt lugn ut om man kikade genom fönstret, så vad som hände där vet jag inte...

När vi väl blev tilltalade igen (den där kvarten senare) så fick vi veta att dippen jag ville ha, och som redan var betald, var slut. Så jag fick välja en ny efter att ha suktat efter min favorit den där kvarten. Undrar vad de hade gjort om jag då sagt att jag i sådana fall inte ville ha dipp men pengarna för den tillbaka? Vid det laget var vi dock båda lite irriterade eftersom vi var hungriga också, så jag valde en ny dipp och kände mig allmänt grinig.

Så får vi våra drickor, men inte som vi beställde dem (svårt att inte hälla is i muggarna trots att det står på beställningen). Maten kommer strax därefter och vi kan väl säga som så att pommen redan var kall. Burgarna var åtminstone okej däremot...

Men med den servicen och resultatet av det... Nej, vi åker inte dit igen. Innan har de varit ganska bra, men det där var så illa så det spelar ingen roll. Mycket dåligt BK Tornby... Mycket dåligt...

J-man kommer hem idag! Om inte allt för lång tid hoppas jag. Han är på kontoret just nu och grejar... Sen kommer han hem till mig. Längtar! Han kommer åka iväg i helgen också så jag vill liksom ta lite tillvara på tiden. Passa på att umgås lite och hinna krama honom massor.

Runt omkring mig så förlovar sig folk till höger och vänster. Lyckliga relationer och nyfödda barn, nybildade familjer. Kärlek och lycka. Det är vår och de flesta ser framåt. Bygger en framtid tillsammans med någon de älskar. Men det är inte riktigt så för alla ändå...


En del, om än få, har precis blivit singlar. De kämpar med att balansera vänner och vardag. Exet och tillhörande känslor. Det är svårt. Ännu svårare när alla andra verkar vara nykära och lyckliga. Jag själv blev ju dumpad för närmre två veckor sedan och fick en ny chans... Känslorna springer runt i kroppen. Lycka och sorg i en salig blandning. Stundvis vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen om jag ska vara helt ärlig, men jag kämpar. Vill att det ska fungera och att jag ska bli lycklig igen. Hitta tillbaka till det självklara som jag inte vet hur jag lyckades förlora på vägen.