Det är inte lätt ibland...
För ett antal år sedan fick min syster en hund. Baloo fick han heta. Sprallig och glad och med en verkligt stor personlighet för sin lilla jackrusselterrier-bordercolliekropp. Han har blivit lite äldre idag. Tolv hela år faktiskt. Människoår menar jag då. Han leker fortfarande och har en monsterstor personlighet, men han är lite gammal. Han börjar så att säga känna av det där med att han inte är valp längre. Så nu får han medicin för hjärtat och vätskedrivande och allt vad det var. När jag pratade med mamma igår så berättade hon att medicinen tar slut om bara fem dagar. Fyra dagar borde det alltså vara nu. När medicinen är slut så måste ett beslut tas. Vad är bäst för Baloo? Vilket sätt ska vi förlora honom på? För förlora honom kommer vi göra oavsett. Det är bara fråga om tid.
Känns som att det blev en aning mycket på en gång. Först en begravning, sen en ytterligare påminnelse om hur jobbig döden är när Egoinas mammas vovve Madde gick bort och nu det här. Det känns svårt att inte känna sig lite ledsen. När jag satt och klappade på Baloo igår så var det inte långt ifrån att tårarna sprutade och jag vet ju vad som hade hänt då. Baloo hade blivit ledsen för att jag var ledsen så han hade hoppat upp och gett mig en kram och en puss på kinden. Det är nämligen så han gör. Lille bebishunden.
Det spelar faktiskt inte någon som helst roll vem som går en förlorad i livet. Tvåbent, fyrbent, trebent, enbent eller multibent... Så länge det är någon man älskar så gör det ont. Nu är han inte borta än, men det är skrämmande att tänka på att det närmar sig. Mycket snabbare än vi var beredda på. Jag tror aldrig man kan bli beredd.
Lille gubben har fått gråa hår... Sötnosen.
Känns som att det blev en aning mycket på en gång. Först en begravning, sen en ytterligare påminnelse om hur jobbig döden är när Egoinas mammas vovve Madde gick bort och nu det här. Det känns svårt att inte känna sig lite ledsen. När jag satt och klappade på Baloo igår så var det inte långt ifrån att tårarna sprutade och jag vet ju vad som hade hänt då. Baloo hade blivit ledsen för att jag var ledsen så han hade hoppat upp och gett mig en kram och en puss på kinden. Det är nämligen så han gör. Lille bebishunden.
Det spelar faktiskt inte någon som helst roll vem som går en förlorad i livet. Tvåbent, fyrbent, trebent, enbent eller multibent... Så länge det är någon man älskar så gör det ont. Nu är han inte borta än, men det är skrämmande att tänka på att det närmar sig. Mycket snabbare än vi var beredda på. Jag tror aldrig man kan bli beredd.
Lille gubben har fått gråa hår... Sötnosen.
Lånat fån...
Som de som hängt med vet så har min telefon blivit helt knäpp. Nu har jag fått låna en telefon så länge av mina föräldrar. Så nu borde det gå att få tag i mig utan problem. Borde i alla fall... Jag är inte helt van vid Samsung, det är inte helt min grej.
Om jag inte svarar när ni ringer eller messar så har jag inte fattat att det är min telefon som har gjort ljud ifrån sig eller så har jag inte listat ut vilken knapp jag ska svara med eller hur man besvarar medelanden. Jag är ju Nokia-torsk. Det här kan ta en liten stund. Ha tålamod. Jag är bara halvt tekniskt handikappad.
Via samsung.com
Om jag inte svarar när ni ringer eller messar så har jag inte fattat att det är min telefon som har gjort ljud ifrån sig eller så har jag inte listat ut vilken knapp jag ska svara med eller hur man besvarar medelanden. Jag är ju Nokia-torsk. Det här kan ta en liten stund. Ha tålamod. Jag är bara halvt tekniskt handikappad.
Grilla päronen!
Ikväll ska jag och samboälsklingen ut till familjen och grilla lite. Ha det lite trevligt och snacka massor med blaj om allt och ingenting. Så där som man gärna gör med familjen. I alla fall min familj. En del prat om andra världskriget, enduro och korkade påhitt blir det säkert också. Min extrapappa är nämligen bra på sånt. Mer förut än nu kanske i och för sig... Men ändå. Han är väldigt bra på det.
Det kommer bli astrevligt, det vet jag redan, det blir det jämt.
Det kommer bli astrevligt, det vet jag redan, det blir det jämt.
På Kolmården...
På Kolmården finns det minitoaletter. Riktigt jävla mini! Nästan för liten för till och med jag.
Vill få presenter...
Titta vilken söt till studierna!
Via webhallen
Nokia 6600 fold black... Jag har inte ändrat mig än.
Via pricerunner
Jag vet... Det är mycket tjat om det här nu. Men jag är lite besatt... Skulle liksom vara så nice och det är ju faktiskt saker jag har användning för. Vettig användning dessutom ;)
Någon som känner sig lite extra rik och vill sponsra?
Suuuck!
Jag är riktigt trött på tekniken idag. Min telefon har faktiskt skött sig rätt okej ett tag nu men igår drog det igång igen. Nummrena försvinner, inte bara vissa som förut utan alla nummer. Min telefon berättade också för mig att den var spärrad igår. Hur fan då? Jag har ju inte spärrat telefonen! Men det var bara att starta om... Inte för att jag hat någon teckning eller "nätaccess" den mesta tiden, men ändå. Jag blir ganska tjurig.
Min dator, Balthazar, har också börjat bråka lite lätt. Den hänger sig och så måste jag tvångs-stänga av den. Det tar hundra år för den att starta upp igen också... Jag blir så trött! Men just nu så funkar ju Balthazar, obviously, annars hade jag ju inte kunnat skriva.
Undra hur girig man får vara egentligen? Jag vill ha en ny telefon, så att jag har en som faktiskt fungerar som det ska, och jag villl ha en minidator till skolan som börjar den 17 augusti... Bara en av de sakerna kostar ganska många pengar. Båda två blir dyrt... Och jag har ju inte fått några pengar än, det kommer ju först när skolan börjat och då är litteraturen och det första prioritet. Suck... Man blir så trött.
Min dator, Balthazar, har också börjat bråka lite lätt. Den hänger sig och så måste jag tvångs-stänga av den. Det tar hundra år för den att starta upp igen också... Jag blir så trött! Men just nu så funkar ju Balthazar, obviously, annars hade jag ju inte kunnat skriva.
Undra hur girig man får vara egentligen? Jag vill ha en ny telefon, så att jag har en som faktiskt fungerar som det ska, och jag villl ha en minidator till skolan som börjar den 17 augusti... Bara en av de sakerna kostar ganska många pengar. Båda två blir dyrt... Och jag har ju inte fått några pengar än, det kommer ju först när skolan börjat och då är litteraturen och det första prioritet. Suck... Man blir så trött.
Dörr
Våran ytterdörr har skrapat upp min häl. Blodigt och svidigt blev det. Tjusigt med en hudflik rakt ut och sipprande blod. Jävla dörrjävel! Hur ska jag kunna ha skor på mig nu då?
Kvällssmile
Ville bara bjuda på ett leende såhär på kvällen.
Ibland behövs det ett sådant.
Link?
Det verkar vara så bland "minibloggare" som jag att det är extremt viktigt att bli länkad av en storbloggare. Det är tydligen så man får många läsare. Man behöver inte skriva särskilt intressanta saker eller ens veta hur man stavar, man behöver inte heller vara trevlig eller särskilt bra på någonting. Man behöver bara spamma sin bloggadress bland diverse storbloggares kommentarer och hoppas på en länkning. Det är så man blir stor.
Känns som att jag är rätt korkad som inte förstått att det är så förren nu. Jag har ju liksom trott att det där med stavning och intressanta inlägg är grejen man ska sattsa på. Inte för att jag alltid är så jätteintressant i det jag skriver eller att min stavning är 100% felfri, men jag trodde ändå att det var det som lockade läsare. Sen så bloggar jag mycket för min egen skull också. Det gör mig inte så mycket att det är få som läser min blogg, men det är kul att de finns de som uppskattar min korkade humor och mina röriga inlägg från och till :) Det gör det lite extra kul.
Men hur fungerar det egentligen? Om man nu måste spamma och hoppas på att bli länkad och sånt för att bli stor... Hur blev då alla stora bloggar som finns nu stora? Alla kan ju inte ha fått en länkning. Det måste ju komma någonstans ifrån. Hur gick det till? Jag är faktiskt mest nyfiken för det är både irriterande svårt och alldeles för enkelt att synas på nätet. Beror kanske på... Men beror på vadå?
Svar mottages tacksamt ;)
Känns som att jag är rätt korkad som inte förstått att det är så förren nu. Jag har ju liksom trott att det där med stavning och intressanta inlägg är grejen man ska sattsa på. Inte för att jag alltid är så jätteintressant i det jag skriver eller att min stavning är 100% felfri, men jag trodde ändå att det var det som lockade läsare. Sen så bloggar jag mycket för min egen skull också. Det gör mig inte så mycket att det är få som läser min blogg, men det är kul att de finns de som uppskattar min korkade humor och mina röriga inlägg från och till :) Det gör det lite extra kul.
Men hur fungerar det egentligen? Om man nu måste spamma och hoppas på att bli länkad och sånt för att bli stor... Hur blev då alla stora bloggar som finns nu stora? Alla kan ju inte ha fått en länkning. Det måste ju komma någonstans ifrån. Hur gick det till? Jag är faktiskt mest nyfiken för det är både irriterande svårt och alldeles för enkelt att synas på nätet. Beror kanske på... Men beror på vadå?
Svar mottages tacksamt ;)
Namn...
Jag har funderat lite fram och tillbaka ett tag nu... På det här med namn så klart. Det började någonstans när jag skrev mina onödiga fakta om mig själv och jag nämde min kärlek till namnet Lucifer. Så pratade jag, Ufo och Tezz lite om namnet Lilith för ett tag sen och jag började fundera mer och mer över vad namn betyder för oss.
De flesta jag känner gillar inte sina riktiga namn något särskilt. När man var yngre var det ju värre, namnen kändes så tråkiga då och alla ville heta något häftigt och udda istället. Några trivs med sina namn, en eller annnan har bytt eller vill byta. Man har ju faktiskt rätt att byta sitt namn.
Traditionen att kvinnan tar mannens efternamn när de gifter sig är väl kanske anledningen till att vi har den där rätten att byta, relativt enkelt. Om jag gifter mig någon gång så är det så jag har tänkt mig. Jag tar hans namn. Om jag väljer att behålla mitt också får vi väl se den dagen.
Hur som helst så har jag funderat, inte särskilt seriöst (men hur kul är seriöst), på om jag skulle byta namn. Eller snarare byta efternamn och lägga till ett extra bland de jag redan har. Bara på skoj. Lägga till Katten bland mina namn och byta till Jones i efternamn. Bara för att det skulle vara lite roligt och att jag faktiskt trivs med mina små nicknames. Fast det är ju inte så seriöst. Jag tycker nämligen inte att det där med namn är så fruktansvärt viktigt, det viktiga är ju att man trivs med den man är. Och familjen kanske skulle bli lite ledsen om jag inte tog namnen de gett mig på allvar?
Det är en tanke i alla fall.. Jag tycker att den är kul :)
De flesta jag känner gillar inte sina riktiga namn något särskilt. När man var yngre var det ju värre, namnen kändes så tråkiga då och alla ville heta något häftigt och udda istället. Några trivs med sina namn, en eller annnan har bytt eller vill byta. Man har ju faktiskt rätt att byta sitt namn.
Traditionen att kvinnan tar mannens efternamn när de gifter sig är väl kanske anledningen till att vi har den där rätten att byta, relativt enkelt. Om jag gifter mig någon gång så är det så jag har tänkt mig. Jag tar hans namn. Om jag väljer att behålla mitt också får vi väl se den dagen.
Hur som helst så har jag funderat, inte särskilt seriöst (men hur kul är seriöst), på om jag skulle byta namn. Eller snarare byta efternamn och lägga till ett extra bland de jag redan har. Bara på skoj. Lägga till Katten bland mina namn och byta till Jones i efternamn. Bara för att det skulle vara lite roligt och att jag faktiskt trivs med mina små nicknames. Fast det är ju inte så seriöst. Jag tycker nämligen inte att det där med namn är så fruktansvärt viktigt, det viktiga är ju att man trivs med den man är. Och familjen kanske skulle bli lite ledsen om jag inte tog namnen de gett mig på allvar?
Det är en tanke i alla fall.. Jag tycker att den är kul :)
Barn på nytt!
Igår så var det inspelning... Ett litet projekt jag involverat mig lite i, länkar kommer när tiden är inne för det ;) När vi hade lite tid över så bestämde vi oss för att leka lite. Det är ju det man gör när man vill hålla energin igång fast man egentligen är alldeles för trött!
Klättra, klättra... Älskling var faktiskt inte uppe först...
...för det var jag som var tvungen att se om jag fortfarande kunde!
Klänning är inte helt idealt att vara upp-och-ner i för övrigt :P
Smidig som en boll var jag när jag tog mig ner också.
Klättra, klättra... Älskling var faktiskt inte uppe först...
...för det var jag som var tvungen att se om jag fortfarande kunde!
Klänning är inte helt idealt att vara upp-och-ner i för övrigt :P
Smidig som en boll var jag när jag tog mig ner också.
Coraline
Animerade filmer är för det mesta väldigt kuliga och har mer vuxen humor än man tänkt sig. Jag har å andra sidan ganska bred humor och från och till en väldigt barnslig sådan... Kolla in trailern. Filmen ska ses så fort tillfälle ges! Härligt surrealistisk semimörk humor.
Halvsmurf?
Läskigt värre...
Party hos pappa
Igår var jag och min pojkvän bjudna till pappa på lite käk och eventuell kareoke. Pappa och hans vänner gillar nämligen det där med att sjunga lite halvfalskt med någraöl i kroppen. Vi skulle egentligen gått hem skapligt och haft fest med några bekanta, men innan vi visste ordet av så hade vi råkat bjuda dem till pappa och vi blev en salig blandning av udda folk som hade väldigt trevligt ihop. Jag och pappa sjöng tillsammans :)
Massor öl och vin och sånt blev det. Inte direkt så att glaset blir tomt när man är där och hälsar på... Så fort glaset börjar ta slut så är pappas sambo framme med något nytt. Man kan verkligen inte påstå att hon är något annat en en mycket bra värdinna.
Det blev en aning sent så klart men det var väldans mycket värt det! Pappa och jag passade på att prata en hel del också och det var väldigt skönt att få det gjort även om det lätt blir lite känslosamt sådär på kvällen med ett glas i handen :P
Pappas kompis lurade mig att testa en lössnus...
...men jag tror att det här är ett bättre alternativ i så fall... Gåva från far min!
Imorgon börjar läsandet :)
Massor öl och vin och sånt blev det. Inte direkt så att glaset blir tomt när man är där och hälsar på... Så fort glaset börjar ta slut så är pappas sambo framme med något nytt. Man kan verkligen inte påstå att hon är något annat en en mycket bra värdinna.
Det blev en aning sent så klart men det var väldans mycket värt det! Pappa och jag passade på att prata en hel del också och det var väldigt skönt att få det gjort även om det lätt blir lite känslosamt sådär på kvällen med ett glas i handen :P
Pappas kompis lurade mig att testa en lössnus...
...men jag tror att det här är ett bättre alternativ i så fall... Gåva från far min!
Imorgon börjar läsandet :)
Igor :)
Måste helt enkelt vara en av de mest roliga filmerna hittills... Rekomenderas varmt till alla som har ett humorben i kroppen och som uppskattar odödliga kaniner, korkade hjärnor, snälla monster, galna vetenskapsmän och den eviga medhjälparen... Igor.
Fel idag...
Idag är en sådan där dag som verkade börja helt okej, även om jag knappt sovit i natt, men som sedan ballade ur och blev mindre rolig. Det kan liksom bli så när man får veta att människor man litar på säger saker om en bakom ens rygg och sen inte vill stå för det. Jag är ju ingen expert, men det känns inte som att det är så man behandlar sina vänner. Att de här sakerna som sägs bakom min rygg dessutom påverkar mitt liv negativt är väl en sådan där sak som den här personen ens bryr sig om. Man brukar ju vanligtvis göra sitt bästa för att ens vänner ska må dåligt, eller hur var det nu?
Jag känner mig bara så besviken och ledsen att någon jag litar på kan gå bakom ryggen på mig så lätt. Än så länge har jag inte orkat ta samtalet, men mer än så här säger jag inte innan det är klart. Har ingen lust att göra samma sak och börja sprida det här bakom den personens rygg. Sånt är bara hyckleri. Men jag måste få ur mig tankarna någonstans innan. Samla mina tankar lite. Vill ju inte skrika i onödan, lika bra att fundera över vad som hänt och vad jag vill ha sagt först.
Jag känner mig bara så besviken och ledsen att någon jag litar på kan gå bakom ryggen på mig så lätt. Än så länge har jag inte orkat ta samtalet, men mer än så här säger jag inte innan det är klart. Har ingen lust att göra samma sak och börja sprida det här bakom den personens rygg. Sånt är bara hyckleri. Men jag måste få ur mig tankarna någonstans innan. Samla mina tankar lite. Vill ju inte skrika i onödan, lika bra att fundera över vad som hänt och vad jag vill ha sagt först.
Fick någon sparken sen?
Konstigheter
Det har ju varit mycket saker som har hänt på senaste tiden. Allt som händer skrivs ju givetvis inte här, men begravningen och alla tankar som blev runt de jag förlorat är väl det som resulterade i nattens dröm.
För några år sedan så gick en av mina vänner bort. Han tog livet av sig.I natt så var det första gången jag såg honom på länge. Det började med att någon annan berättade för mig att han stod utanför fönstret och att de hade pratat med honom. Jag fick se konturerna av honom och så var han borta. Resten av drömmen var en skräckblandad förtjusning över att han fanns där och att han spökade för mig. Följde efter mig.
Han mest fanns där och knuffade mig i rätt riktning och försvann så fort jag försökte nå honom.
För några år sedan så gick en av mina vänner bort. Han tog livet av sig.I natt så var det första gången jag såg honom på länge. Det började med att någon annan berättade för mig att han stod utanför fönstret och att de hade pratat med honom. Jag fick se konturerna av honom och så var han borta. Resten av drömmen var en skräckblandad förtjusning över att han fanns där och att han spökade för mig. Följde efter mig.
Han mest fanns där och knuffade mig i rätt riktning och försvann så fort jag försökte nå honom.
Suddelisudd...
Jag kände mig lite suddig igår :P
Nostalgi!
Råkade titta lite på Nile City idag och det är ju så bra samtidigt som att det kan vara väldigt dåligt... Hur som helst så bedtämde jag mig för att jag bara måste dela med mig av mina favoritklipp. Finns ju så mycket... Men det jag fortfarande skrattar mest åt är fjortisen på radio och kuknästornet.
Jack the Ripper
Jag har ju en väldans massa nyfikenhet i kroppen och om jag snubblar över något, vilket jag gör lite då och då, så kan jag spendera timmar med att läsa och leta och begrunda världens hemskheter. Nu måste ju inte allt jag blir nyfiken på vara hemskt, men Jack the Ripper faller definitivt under den kategorin.
För den som inte vet så är Jack the Ripper ett litet alias på en seriemördare som härjade i London 1888. Det brukar beskrivas att han mördade och styckade prostituerade, han skar upp dem, en del säger att han tog med sig organ från kropparna.
Så vitt jag förstår så är det åtminstonde fem offer som fallit under seriemördarens kniv. Alla verkar inte ha varit prostituerade, men fyra av dem var medelålders och mörkhåriga. Bara en var i tjugoårsåldern och blond. Bekräftat i vart fall. Listan på offer har blivit längre med åren, men det är osäkert om alla har koppling till Jack the Ripper. Bäst att inte spekulera för mycket kanske... Men fortfarande så kan historien skapa rubriker. Senast i november 2006 hade Aftonbladet en artikel som berättar att man har framställt en fantombild på mördaren. Över hundra år för sent.
Namnet Jack the Ripper kom sig av att ett brev skickades till en tidning. Brevet är känt som "Dear Boss" brevet och det är signerat med Jack the Ripper. Så hade tidningarna sitt namn, sina rubriker, det perfekta... Jack är ju ett vanligt namn i England och används för att beskriva vem som helst som man inte riktigt vet vem det är och det som mördaren gjorde var ju att skära, slita, riva i sina offer med sin kniv. Väldigt tacksamt och beskrivande... "Dear Boss" och många fler brev som påstods vara skrivna av mördaren finns här. Hurvida ett enda brev är äkta kommer vi däremot aldrig få veta.
Kanske är det så spännande bara för att vi aldrig fick veta vem som var mördaren... Kanske för att han fick ett så väldigt bra alias. Kanske för att det var så tacksamt att försöka peka ut den skyldige bland sociteten? Både läkare och kungligheter anklagades, även om man gick på judarna först. Misstänkta kan hittas här.
Men det får vi aldrig veta ändå... Det är bara ännu ett otäckt kapitel på mänsklig grymhet i världshistorien.
Vissa saker är inte alls kul
Ibland så händer det saker som inte riktigt går att acceptera. Människor vi älskar dör. Människor som har betytt mycket för oss och som lämnat stora avtryck på vägen i våra liv försvinner. Det är bara så det är. Sådana människor lämnar stora svarta hål och djupa sår efter sig. Ju mer de bettyde för oss, desto större är skadan i våra hjärtan.
De människorna som försvinner behöver inte alltid vara en del av vårat liv när de dör. Ibland är det så att man inte setts eller hörts av på flera år, så inser man plötsligt en dag att man aldrig mera kommer få en chans att höras av. Man får aldrig en chans att berätta för dem exakt vad de gjorde för att ens liv skulle ta en ny vändning, stor som liten, och hur de har hjälpt en att komma vidare. Hur de har lärt en saker om en själv eller andra eller kanske livet i stort.
Idag har jag varit på begravning. Det var inte en begravning för någon jag kände, jag var bara där som stöd åt en vän, men det var ändå min fjärde begravning hittills i livet. Jag är medveten om att det kommer bli fler. Det som var så väldigt speciellt med just den här begravningen var inte bara att det var första gången jag hört den typen av musik i ett kapell, men också gruppen människor som samlades. De flesta grät, för det mesta så gråter man väldigt mycket när någon går bort, men det fanns ändå ett väldigt lugn och en enorm kärlek bland de som samlats. Mitt under begravningen så kändes det som att alla kom in i ett lugn som inte är helt vanligt när man sörjer och jag kunde se leenden lite här och var även om det var små leenden. Varenda leende var äkta.
Efter begravningen samlades ett helt gäng tillsammans för att prata minnen, se på kort, ta hand om varandra och dricka den obligatoriska kaffen. Det är sällan man ser så mycket leenden och så mycket kärlek och ömhet på samma plats. I alla fall efter en begravning. Det var mysigt.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla dem som gått ifrån mig. De människor jag förlorat och varför det blev så. Det finns så många olika anledningar till att människor dör. Varför tar vi inte bättre hand om varandra och vårdar den tid vi har? Det är något vi borde, men sällan gör. Det är lätt att ta de man älskar för givna.
Jag vill bara passa på att säga det att jag är ledsen för att jag är så fruktansvärt dålig på att berätta för alla mina vänner, min familj, gamla klasskamrater, lärare, ovänner att ni alla har gjort så stor inverkan på mitt liv. Alla runt omkring mig har hjälpt till att forma mig som jag är i dag och jag vill gärna säga tack. Det är ett så litet ord, men det är allt jag vet som kan förklara hur jag känner. Jag känner så mycket kärlek för alla de som har hjälpt mig och stöttat mig i livet. Jag känner ilska mot de som gjort mig medvetet illa. Jag känner respekt för de som vågat be om förlåtelse när de gjort fel och för de som kämpar med sina demoner varje dag. Det är inte tillräckligt, jag vet, men jag är dålig på det här.
För alla de som varit en del av mitt liv och gått bort.
Den här gjordes till er.
De människorna som försvinner behöver inte alltid vara en del av vårat liv när de dör. Ibland är det så att man inte setts eller hörts av på flera år, så inser man plötsligt en dag att man aldrig mera kommer få en chans att höras av. Man får aldrig en chans att berätta för dem exakt vad de gjorde för att ens liv skulle ta en ny vändning, stor som liten, och hur de har hjälpt en att komma vidare. Hur de har lärt en saker om en själv eller andra eller kanske livet i stort.
Idag har jag varit på begravning. Det var inte en begravning för någon jag kände, jag var bara där som stöd åt en vän, men det var ändå min fjärde begravning hittills i livet. Jag är medveten om att det kommer bli fler. Det som var så väldigt speciellt med just den här begravningen var inte bara att det var första gången jag hört den typen av musik i ett kapell, men också gruppen människor som samlades. De flesta grät, för det mesta så gråter man väldigt mycket när någon går bort, men det fanns ändå ett väldigt lugn och en enorm kärlek bland de som samlats. Mitt under begravningen så kändes det som att alla kom in i ett lugn som inte är helt vanligt när man sörjer och jag kunde se leenden lite här och var även om det var små leenden. Varenda leende var äkta.
Efter begravningen samlades ett helt gäng tillsammans för att prata minnen, se på kort, ta hand om varandra och dricka den obligatoriska kaffen. Det är sällan man ser så mycket leenden och så mycket kärlek och ömhet på samma plats. I alla fall efter en begravning. Det var mysigt.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla dem som gått ifrån mig. De människor jag förlorat och varför det blev så. Det finns så många olika anledningar till att människor dör. Varför tar vi inte bättre hand om varandra och vårdar den tid vi har? Det är något vi borde, men sällan gör. Det är lätt att ta de man älskar för givna.
Jag vill bara passa på att säga det att jag är ledsen för att jag är så fruktansvärt dålig på att berätta för alla mina vänner, min familj, gamla klasskamrater, lärare, ovänner att ni alla har gjort så stor inverkan på mitt liv. Alla runt omkring mig har hjälpt till att forma mig som jag är i dag och jag vill gärna säga tack. Det är ett så litet ord, men det är allt jag vet som kan förklara hur jag känner. Jag känner så mycket kärlek för alla de som har hjälpt mig och stöttat mig i livet. Jag känner ilska mot de som gjort mig medvetet illa. Jag känner respekt för de som vågat be om förlåtelse när de gjort fel och för de som kämpar med sina demoner varje dag. Det är inte tillräckligt, jag vet, men jag är dålig på det här.
För alla de som varit en del av mitt liv och gått bort.
Den här gjordes till er.
Present
Igår var jag hemma hos min pappa och åt lite mat och drack en öl eller två... Skrattade åt små barn som ville ha all uppmärksamhet och pratade om politik, konspirationsteorier och massor med annat. Vi hade kul ändå, jag och min pojkvänssambo som också var med. Så fick jag ju en present också. Av pappas sambo. Bara sådär, eftersom hon inte använder den ändå. Jag har tagit lika suddiga bilder som vanligt.
En liten ask... Vad finns i asken?
En monsterstor plånbok eller enliten kuvertväska! Vilket man nu föredrar... Den gula "blobben" är en liten guldgreja med loggan och en ram av glittriga små stenar. Snyggt, men väldigt fejk. Skulle tro att den är från Thailand eller så.
En liten ask... Vad finns i asken?
En monsterstor plånbok eller enliten kuvertväska! Vilket man nu föredrar... Den gula "blobben" är en liten guldgreja med loggan och en ram av glittriga små stenar. Snyggt, men väldigt fejk. Skulle tro att den är från Thailand eller så.
Jag är inte ensam!
Jag brukar kolla in knivlisas blogg lite från och till, hon är nämligen väldigt rolig. Det bästa hittills är inlägget från igår. Hade jag inte vetat att jag inte var där så hade det utan tvekan kunnat vara jag och Sessan som hade just den konversationen. Eftersom jag inte har frågat om lov att få kopiera hennes dialog där och ogärna gör folk sura i onödan så länkar jag. Jag är i vilket fall som helst inte ensam med att ha rätt störd humor.
Skratta och var glad :)
Skratta och var glad :)
Så tuktas en argbigga?
För den som har missat Katrin Zytomierskas lilla "utbrott" i sin blogg så kan det läsas här.
För den som inte orkar läsa helaste texten så kan jag berätta att det är ett öppet brev till Bingo. Hon klagar på honom i stort och ger två olika listor. Den ena är allt han gör fel. Den andra är vad han ska göra för att det ska bli rätt.
Vi kan väl säga utan minsta problem att jag kände mig som en väldigt lugn, sansad och ickekrävande flickvän efter att ha läst det där. Helt plötsligt blev jag änglalik. Det var inte ens svårt. Jag behövde bara vara exakt som jag är. Jag skulle till och med kunna tänka mig att vara lite mer besvärlig och ändå känna mig som ett helgon. Känns rätt nice ;)
Kraven i brevet är faktiskt rätt överdrivna och, om man frågar mig (och det gör man ju om man läser min blogg), faktiskt ganska så orimmliga också. Vissa saker är bara för mycket begärt. Klart att många små saker kan göra att man får ett stort problem, men man måste ju få vara människa och göra fel ibland också. Jag är inte helt bäst på att komma i tid till exempel. Jag har inte så stor lust att fjäska för någon som är sur, jag vill inte att andra gör det för mig heller, oftast så är det bäst om ilska får ge med sig när den är ensam med den som är arg. Ilska får tråkigt då. Fast jag kan ju kanske känna att det där med att man ska få massa kärleksmedelanden och presenter skulle ju inte vara helt fel... Bara sådär ibland... Men vem skulle helt ärligt inte tycka att det var trevligt? Måste ju inte vara varje dag liksom, att begära det känns jävligt idiotiskt.
Nu är det ju så att man aldrig vet vad som är på riktigt och inte när man läser blogginlägg av en människa som älskar att provocera. Det finns redan en flashback tråd om hela inlägget och en förklaring att det från början är en tjej som skrivit brevet till sin pojkvän och att Katrin helt enkelt kopierat brevet, bytt ut killens namn till Bingo och publicerat. Låter inte helt otroligt, eller hur?
Men jävligt kul är det.
För den som inte orkar läsa helaste texten så kan jag berätta att det är ett öppet brev till Bingo. Hon klagar på honom i stort och ger två olika listor. Den ena är allt han gör fel. Den andra är vad han ska göra för att det ska bli rätt.
Vi kan väl säga utan minsta problem att jag kände mig som en väldigt lugn, sansad och ickekrävande flickvän efter att ha läst det där. Helt plötsligt blev jag änglalik. Det var inte ens svårt. Jag behövde bara vara exakt som jag är. Jag skulle till och med kunna tänka mig att vara lite mer besvärlig och ändå känna mig som ett helgon. Känns rätt nice ;)
Kraven i brevet är faktiskt rätt överdrivna och, om man frågar mig (och det gör man ju om man läser min blogg), faktiskt ganska så orimmliga också. Vissa saker är bara för mycket begärt. Klart att många små saker kan göra att man får ett stort problem, men man måste ju få vara människa och göra fel ibland också. Jag är inte helt bäst på att komma i tid till exempel. Jag har inte så stor lust att fjäska för någon som är sur, jag vill inte att andra gör det för mig heller, oftast så är det bäst om ilska får ge med sig när den är ensam med den som är arg. Ilska får tråkigt då. Fast jag kan ju kanske känna att det där med att man ska få massa kärleksmedelanden och presenter skulle ju inte vara helt fel... Bara sådär ibland... Men vem skulle helt ärligt inte tycka att det var trevligt? Måste ju inte vara varje dag liksom, att begära det känns jävligt idiotiskt.
Nu är det ju så att man aldrig vet vad som är på riktigt och inte när man läser blogginlägg av en människa som älskar att provocera. Det finns redan en flashback tråd om hela inlägget och en förklaring att det från början är en tjej som skrivit brevet till sin pojkvän och att Katrin helt enkelt kopierat brevet, bytt ut killens namn till Bingo och publicerat. Låter inte helt otroligt, eller hur?
Men jävligt kul är det.
Bara ett litet nattskratt
Party, party!
Ibland så blir saker på ett lite annat sätt än man tänkt sig... Man kan till exempel tänka att man ska ha en ganska lugn kväll och grilla lite tillsammans med några vänner, så är det helt plötsligt fest på riktigt och man upptäcker att man verkligen inte är den mest nyktra i sällskapet. Det var så det var igår.
Lagom korkad känner jag mig idag då jag faktiskt inser hur jag var igår. Visst hade jag jättekul, men alla andra kanske inte hade det. Jag skulle ju busa och brottas och greja med allt möjligt. Vilket idag har visat sig vara en sådan där idé som gav mig blåmärken. Det var kul just då. Lite mindre kul idag. Fast jag får ju skylla mig själv :P
Dessutom så är det lite så att jag tyckte att det var jättekul att busa med Sessans kissemiss, så det ser lite ut som att jag har gått en rond med ett rakblad eller en motorsåg i miniformat. Så liiite synd tycker jag om mig idag.
Hur som helst så var det lätt värt det. Jag hade jättekul igår och även om jag inte har kunnat sova något så mår jag inte alls dåligt idag. Jag är trött så klart, men jag mår bra.
Lagom korkad känner jag mig idag då jag faktiskt inser hur jag var igår. Visst hade jag jättekul, men alla andra kanske inte hade det. Jag skulle ju busa och brottas och greja med allt möjligt. Vilket idag har visat sig vara en sådan där idé som gav mig blåmärken. Det var kul just då. Lite mindre kul idag. Fast jag får ju skylla mig själv :P
Dessutom så är det lite så att jag tyckte att det var jättekul att busa med Sessans kissemiss, så det ser lite ut som att jag har gått en rond med ett rakblad eller en motorsåg i miniformat. Så liiite synd tycker jag om mig idag.
Hur som helst så var det lätt värt det. Jag hade jättekul igår och även om jag inte har kunnat sova något så mår jag inte alls dåligt idag. Jag är trött så klart, men jag mår bra.
Typiskt irriterande...
Det känns som att jag smälter i den varma lägenheten och jag är grymt rastlös. Spelen på facebook har som sagt blivit astråkiga och sist jag försökte spela Sims så bestämde sig spelet för att stänga av sig innan jag ens hunnit spara familjen. Okej, att jag tycker att det är mest kul att gör familjen, men helt ärligt så är det inte alls kul när 1,5 timmars grejande bara försvinner. Då blir jag förbannad och vill inte spela mer.
Det ger ju givetvis att jag inte tycker att något av det jag fanktiskt kan göra just nu är kul. För första gången på ganska så länge känner jag faktiskt att jag vill och har lust att sitta och levla min lilla druid i WoW. Det kan jag självklart inte... Mitt konto är inte laddat och jag kan inte ladda det. Jag måste helt enkelt bara sitta still och ha tråkigt. Störigt som fan. När jag vill nörda så kan jag inte. Jag kanske helt enkelt inte har någon rätt att vara nörd? Det kanske inte är meningen så.
Det ger ju givetvis att jag inte tycker att något av det jag fanktiskt kan göra just nu är kul. För första gången på ganska så länge känner jag faktiskt att jag vill och har lust att sitta och levla min lilla druid i WoW. Det kan jag självklart inte... Mitt konto är inte laddat och jag kan inte ladda det. Jag måste helt enkelt bara sitta still och ha tråkigt. Störigt som fan. När jag vill nörda så kan jag inte. Jag kanske helt enkelt inte har någon rätt att vara nörd? Det kanske inte är meningen så.
In tha center of things...
Jag beyr mig egentligen inte helt om på vilket sätt jag står i centrum i allmänhet. Jag har stått i centrum både på bra och dåliga sätt. Fast det bästa som fins är när ens nära och kära sätter en i centrum. När man får extra uppmärksamhet för att man är nere eller sjuk eller bara för att man är uppskattad. Man ger och får och delar med sig, men känner sig alltid som mittpunkten ändå!
Mysiga familjen...
På tal om mysiga katter och med tanke på hur trött jag är för tillfället... Mina och sambons underbara små kissebarn kan verkligen vara hur mysiga som helst. För de mesta är de faktiskt det. Bara det att jag inte alltid är helt vaken när det händer.
Så här kan det bli när vi somnar i soffan och min älskling smyger runt med sin kamera.
Jag blev en aning förvånad när jag vaknade och fick se det här :P
Så här kan det bli när vi somnar i soffan och min älskling smyger runt med sin kamera.
Jag blev en aning förvånad när jag vaknade och fick se det här :P
Inte som jag tänkte...
Igår blev det inte mycket skrivit minsann... Jag träffade mamma på stan, gick på promenad med Tezz och så började det ösregna, blixtra och åska lagom till att jag och Tezz kom hem till henne för att hämta lite saker. Så vi tog oss inte så långt just då... Obehagligt som det är med åska och sånt.
När åskan gett sig och vi äntligen fått i oss en liten matbit så ville vi ha kaffe. Så det blev kaffe hemma hos en kompis till Tezz. En kompis som har en liten kissemiss som är überkelig! Myspys! Och sen bar det av en sväng hem till klantskallen som stukade foten illa i förrgår. Helt plötsligt var klockan massor med sent och det var inte alls skönt att bara ha linne och knälånga byxor på sig när man gick utomhus, så jag kände mig lite tvungen att stanna i Haga. Sov hos Tezz så klart, det var ju henne jag umgåtts med nästan helaste dagen...
Så här ser vi ut ibland när vi umgås, Tezz och jag.
För övrigt så fick jag nya skor igår. För jag har världens bästa mamma! Bilder tar jag inte nu... Behöver egentligen skaffa en silikonsula till skorna först. Det kan jag inte göra än, det får jag göra en annan dag.
När åskan gett sig och vi äntligen fått i oss en liten matbit så ville vi ha kaffe. Så det blev kaffe hemma hos en kompis till Tezz. En kompis som har en liten kissemiss som är überkelig! Myspys! Och sen bar det av en sväng hem till klantskallen som stukade foten illa i förrgår. Helt plötsligt var klockan massor med sent och det var inte alls skönt att bara ha linne och knälånga byxor på sig när man gick utomhus, så jag kände mig lite tvungen att stanna i Haga. Sov hos Tezz så klart, det var ju henne jag umgåtts med nästan helaste dagen...
Så här ser vi ut ibland när vi umgås, Tezz och jag.
För övrigt så fick jag nya skor igår. För jag har världens bästa mamma! Bilder tar jag inte nu... Behöver egentligen skaffa en silikonsula till skorna först. Det kan jag inte göra än, det får jag göra en annan dag.
Seg morgondeg...
Jag vet att det inte är så jättetidigt i den verkliga världen... Har man ett vanligt dagjobb så har man nog varit vaken en stund vid det här laget. Men det hjälper inte mig, för jag ät trött. Trött, trött, trött. Fast jag har ändå fått sova en del i natt och det är nice!
Min älskling ligger fortfarande och sover, sista semesterveckan och allt, och det var bara en stund sedan som han skrattade i sömnen. Riktigt gulligt! Men det är också det som gör att jag tvekar inför att göra mig en kopp med kaffe... Jag måste ju skölja ur och fixa och greja och vi har ju ingen dörr till sovrummet. Tänk om jag skulle råka väcka honom permanent? Det låter ju inte så snällt.
Nu så vet jag inte riktigt hur jag ska fördriva tiden innan mamma hör av sig. Jag har redan läst allla bloggar jag följer och
spelen på facebook börjar bli tråkiga. Jag har ju inga pengar på telefonen och det känns rätt oartigt att låna pojkvännens mobil när han sover, även om jag säkert får... Kläder skulle däremot kunna vara en bra grej att ha idag! Jag kan ägna mig åt att klä mig! Kan bli lite lagom lurigt på morgonen... Man vet ju inte vilket humör vädret tänker vara på idag.
Min älskling ligger fortfarande och sover, sista semesterveckan och allt, och det var bara en stund sedan som han skrattade i sömnen. Riktigt gulligt! Men det är också det som gör att jag tvekar inför att göra mig en kopp med kaffe... Jag måste ju skölja ur och fixa och greja och vi har ju ingen dörr till sovrummet. Tänk om jag skulle råka väcka honom permanent? Det låter ju inte så snällt.
Nu så vet jag inte riktigt hur jag ska fördriva tiden innan mamma hör av sig. Jag har redan läst allla bloggar jag följer och
spelen på facebook börjar bli tråkiga. Jag har ju inga pengar på telefonen och det känns rätt oartigt att låna pojkvännens mobil när han sover, även om jag säkert får... Kläder skulle däremot kunna vara en bra grej att ha idag! Jag kan ägna mig åt att klä mig! Kan bli lite lagom lurigt på morgonen... Man vet ju inte vilket humör vädret tänker vara på idag.
Dubbel, dubbel...
Det är så dumt egentligen. Korkat rent av. Hela den där grejen med att man så gärna vill att folk ska kommentera och visa att de tycker att man är intressant... Jag är själv helt förskräckligt dålig på det. Känner mig bara fånig över att vara tvungen att lägga mig i en okänd människas liv. Nervös över att verka alldeles för inställsam eller klychig.. Och hur ska man stå ut från mängden så att denna lilla kommentar kan ge mig en extra läsare eller två? Kanske en liten länkning från en eller annan?
Nej, det är fånigt. Man vill ha så mycket, men är inte lika beredd att ge.
Det är mest bara prestige ändå.
Nej, det är fånigt. Man vill ha så mycket, men är inte lika beredd att ge.
Det är mest bara prestige ändå.
Hjälpmedel inför framtiden?
Som vanligt så hade Foki lagt upp en grej som fick mig att börja fundera... Inte det att jag inte tänkt på det förut, men jag insåg att jag faktiskt ville uttrycka mina funderingar i skrift också. Hon gjorde nämligen ett inlägg om en jättesöt netbook. Jag har hela tiden varit väldigt delad till den grejen... En mini-laptop liksom, vad ska man ha den till? Fast de är ju samtidigt sjukt söta! Sjuuukt söta! Och jag har ju en förkärlek för sådana saker...
Mina tankar går åt det hållet att jag så gärna skulle vilja ha en sådan där liten fjantgrej. En skapligt bra skulle jag vilja ha. Varför, kanske det är någon som undrar? Jag har ju redan en laptop. Den som jag sitter och skriver just det här inlägget på. Det är till och med så att jag är ganska så väldigt förtjust i min laptop. Då är det ju helt onödigt att skaffa en till. En laptop till. Helt idiotiskt.
Saken är den, och det är här mina funderingar kommer in, att jag eventuellt ska börja plugga högskola nu i höst. Jag säger eventuellt för att jag inte är helt säker på om jag är redo för högskolan än, det är en massa med jobb och det har varit lite tufft ett tag nu. Jag vill inte skaffa mig massor med studieskulder och sedan misslyckas. Det är ju faktiskt bara korkat.
Hur som helst så måste jag ju studera förr eller senare och min tanke är faktiskt inte alls att skaffa mig en minidator bara för att ha den, utan för att jag funderar på om inte en sådan kan vara ganska bra att ha när man plugar. Den får plats i väskan och är inte alls särskilt tung, inte otymplig som min dator tyvärr blir när den ska tas med till diverse ställen. Dessutom känns det inte helt dumt att ha alla skolsaker på ett och samma ställe. Det är vad jag funderar på... Tror ju inte att jag behöver någon vurstinggrejja direkt. Men så att den klarar det jag behöver för min utbildning.
Liten fotnot för den som inte vet vad jag ska plugga... Jag har ett tag funderat på att läsa till Civilekonom, men eftersom jag har slarvat och inte skicka in mina betyg (måste ju visa att jag läst matte C för behörighet) så blir det absolut inte det. Däremot så verkar det som att jag har en väldans bra chans att läsa Systemvetenskap. Det är inte samma sak alls... Men jag sökte ju för att jag är nyfiken. Varför ska man inte kunna pröva på nya saker och bli bäst på dem för?
Nu har jag nog fått ur mig de flesta av mina funderingar kring det här med att äga en netbook. Men om jag ska ha en sådan och ska börja plugga nu så måste jag nog trolla med knäna. Jag har inte pengar till att ladda mitt kontantkort, än mindre att köpa en dator för och om man ska ha allt samlat på samma ställe vill man nog börja från början. Känns som att det är mest smidigt så... Jag, med min tur, skulle förmodligen råka tappa bort alla tidigare anteckningar annars.
Det skulle vara så nice att ha en röd netbook. Liten och söt. Aningen stylish.
Min laptop är från Dell så passande nog hittade jag en netbook i samma märke ;P
Om den är något att ha får väl experterna bestämma.
Man kan kolla här med.
Mina tankar går åt det hållet att jag så gärna skulle vilja ha en sådan där liten fjantgrej. En skapligt bra skulle jag vilja ha. Varför, kanske det är någon som undrar? Jag har ju redan en laptop. Den som jag sitter och skriver just det här inlägget på. Det är till och med så att jag är ganska så väldigt förtjust i min laptop. Då är det ju helt onödigt att skaffa en till. En laptop till. Helt idiotiskt.
Saken är den, och det är här mina funderingar kommer in, att jag eventuellt ska börja plugga högskola nu i höst. Jag säger eventuellt för att jag inte är helt säker på om jag är redo för högskolan än, det är en massa med jobb och det har varit lite tufft ett tag nu. Jag vill inte skaffa mig massor med studieskulder och sedan misslyckas. Det är ju faktiskt bara korkat.
Hur som helst så måste jag ju studera förr eller senare och min tanke är faktiskt inte alls att skaffa mig en minidator bara för att ha den, utan för att jag funderar på om inte en sådan kan vara ganska bra att ha när man plugar. Den får plats i väskan och är inte alls särskilt tung, inte otymplig som min dator tyvärr blir när den ska tas med till diverse ställen. Dessutom känns det inte helt dumt att ha alla skolsaker på ett och samma ställe. Det är vad jag funderar på... Tror ju inte att jag behöver någon vurstinggrejja direkt. Men så att den klarar det jag behöver för min utbildning.
Liten fotnot för den som inte vet vad jag ska plugga... Jag har ett tag funderat på att läsa till Civilekonom, men eftersom jag har slarvat och inte skicka in mina betyg (måste ju visa att jag läst matte C för behörighet) så blir det absolut inte det. Däremot så verkar det som att jag har en väldans bra chans att läsa Systemvetenskap. Det är inte samma sak alls... Men jag sökte ju för att jag är nyfiken. Varför ska man inte kunna pröva på nya saker och bli bäst på dem för?
Nu har jag nog fått ur mig de flesta av mina funderingar kring det här med att äga en netbook. Men om jag ska ha en sådan och ska börja plugga nu så måste jag nog trolla med knäna. Jag har inte pengar till att ladda mitt kontantkort, än mindre att köpa en dator för och om man ska ha allt samlat på samma ställe vill man nog börja från början. Känns som att det är mest smidigt så... Jag, med min tur, skulle förmodligen råka tappa bort alla tidigare anteckningar annars.
Det skulle vara så nice att ha en röd netbook. Liten och söt. Aningen stylish.
Min laptop är från Dell så passande nog hittade jag en netbook i samma märke ;P
Om den är något att ha får väl experterna bestämma.
Man kan kolla här med.
Onödiga fakta, ändock fakta, om mig...
Min plan är just nu att skriva ett helt onödigt inlägg som är till bara för att jag tycker att det är kul. Det finns ju massor med saker som man inte vet om människor för att man inte har någon lust eller tanke på att fråga. Det är sådana saker jag ska berätta om jag. Saker som är av inget värde i sig, men ändå en del av vem jag är.
- Jag tycker att världens vackraste namn är Lucifer. Det har väldigt lite med någon slags "låtsas-satanism-jag-måste-vara-annorlunda-och-ball" grej att göra. Jag tycker helt enkelt att namnet är vackert. Det låter vackert när man säger det, det ser behagligt ut i skrift och jag kan inte känna att betydelsen av namnet, "ljusbärare", känns helt negativ heller.
- Jag tänker alltid tro lite på älvor och troll. Ja, jag förstår att det är högst osannolikt att de existerar och, ja, jag inser att jag är vuxen och inte ska tro på sådant... Men världen är ju så förbannat tråkig och ledsen! Om jag tänker på att det ändå kan finnas mystiska och spännande väsen där ute så blir världen plötsligt mera intressant. Det är så jag vill ha det.
- Jag har extremt livlig fantasi. Det är både på gott och ont så klart. Jag har så lätt för att leva mig in i saker och blir lätt helt uppfylld av känslor när jag snubblar över något som faller mig i smaken. Jag har ju redan tankar om älvor och troll, men också om häxor och trollkarlar, grekiska gudar... Lite av varje. För det mesta ganska trevligt, men jag kan ju också skrämma upp mig själv väldigt lätt också.
- Jag älskar tomma skrivblock. De finns ju där för att fyllas. Helst med slarvig handstil och en blyertspenna, men oftast använder jag ändå bläck bara för att jag inte ska sudda ut texten med min hand under tiden som jag skriver.
- För ett par år sedan bestämde jag vad min dotter skulle heta, om jag får en sådan någon gång. Hon ska heta Anastacia Faith. Det är en hyllning till två nära vänner... Men nu har de blivit fler och det har blivit lurigare. Kommer bli tvungen att ändra ändå, man är ju två om att skaffa barn... Två om att välja namn.
- Jag har vetat hur mitt drömbröllop ska vara sen jag var 15 år gammal. Jag kan inte rå för det. Jag är en sådan där hopplös romantiker som önskar sig den perfekta dagen. Logiken säger att det förmodligen kommer vara mest nerver och saker att oroa sig för. Men man måste ju få drömma!
Promenad i parken!
Igår så var jag och Tezz på en liten promenix runt våran fina lilla ström som vi har här i stan. Men man kan ju inte bara promenera om man råkar ha en kamera i väskan... Så här kommer en bunt bilder! Den dåliga kvalisorten tänker jag helt skylla på min 2 år gammla kamera... Det kan ju absolut inte vara jag som är en dålig fotograf i alla fall.
Så här glada var vi!
Det är väldans tjusigt nere vid vattnet tyckte vi...
Tezz klättrade i träd... I bara strumporna!
Why???
Om du orkar plocka upp bajset, kan du väl slänga det också?
Jag brännade mig på en elak brännässla...
...så jag sköljde av mina händer i det kalla vattnet!
Ni ser ju hur jävla glad jag är!
Det är inte så många som vet det...
Men det bor troll i parken...
Om man vill kan man sitta på en stubbe och försöka vara snygg.
Jag lyckades ganska bra med det!
Tezz fick en sten i skon...
Sen gick vi hem igen.
Så här glada var vi!
Det är väldans tjusigt nere vid vattnet tyckte vi...
Tezz klättrade i träd... I bara strumporna!
Why???
Om du orkar plocka upp bajset, kan du väl slänga det också?
Jag brännade mig på en elak brännässla...
...så jag sköljde av mina händer i det kalla vattnet!
Ni ser ju hur jävla glad jag är!
Det är inte så många som vet det...
Men det bor troll i parken...
Om man vill kan man sitta på en stubbe och försöka vara snygg.
Jag lyckades ganska bra med det!
Tezz fick en sten i skon...
Sen gick vi hem igen.
Onödig uppfinning?
Japaner är ju faktiskt helt och totalt underbara... Det är ju ingen hemlighet alls. I vilket fall som helst så kan man ju ibland fundera över varför de gör vissa grejer. Japaner hittar verkligen på allt, saken man inte ens funderat på om de behövs eller vad man ska ha dem till. Vad sägs om en pryl som bara är till för att göra det där ljudet som blir när man öppnar en burk med läsk? Det är precis vad den är gjord för nämligen. Så att man kan höra det där underbara ljudet om och om och om och om igen... Men aldrig få någonting att dricka. Jag skulle bli helt knäpp! Fast roligt är det...
Det blir ändå!
Inget kaffe till Jones...
Efter en natts halvdan sömn så känner jag att det skulle varit väldigt gott med en kopp kaffe till frukost, men tji fick jag. Vi har nämligen ingen mjölk hemma och knappt något socker alls. Jag känner att det är en dålig idé att titta efter i kaffeburken ch se hur mycket som finns kvar, med risk för att bli väldigt ledsen... Istället tar jag ett glas cola. Visst är det undetbart gott med cola, men jag vill ju ha kaffe!
God morgon förresten!
God morgon förresten!
The power of blogg
Vad jag har förstått så har en liten debatt angående bloggarnas makt börjat. Jag är inte ett dugg insatt i debatten och ska inte låtsas som att jag är det heller. Men jag ska uttrycka en liten åsikt.
Det är ganska frustrerande att se på vilka som har makten där ute i bloggosfären. Alldeles för många människor som inte tänker sig för och mer eller mindre uppmanar andra att bete sig som idioter. Detta för att de själva beter sig som idioter och folk (särskilt de unga kanske) är alldeles för lättpåverkade för sitt eget bästa. Att vara så naiv att man tror att folk inte tar efter bara för att man påpekar att man inte får göra si eller så om man är minderårig är nästan tragiskt. För även om långt ifrån alla tar till sig det som skrivs så finns en oerhörd makt bland de stora bloggarna.
Oavsett vilket sätt man gör sig "känd" på så får man automatiskt makt. Finns det så mycket som en annan människa som ser upp till dig så är det bäst att du tänker en extra gång innan du handlar. Detta gäller precis alla. I synnerhet föräldrar och de som gjort sig till förebilder genom medierna. Det är bara att börja använda hjärnan. Dina handlingar påverkar nämligen inte bara dig längre.
Några som jag ändå vill ge en liten eloge till är bloggkommentatorerna. För det mesta så är de väldans bra på att peka ut brister i de stora bloggarna och med lite tur så får det en och annan att tänka efter lite före. Med lite tur.
Det är ganska frustrerande att se på vilka som har makten där ute i bloggosfären. Alldeles för många människor som inte tänker sig för och mer eller mindre uppmanar andra att bete sig som idioter. Detta för att de själva beter sig som idioter och folk (särskilt de unga kanske) är alldeles för lättpåverkade för sitt eget bästa. Att vara så naiv att man tror att folk inte tar efter bara för att man påpekar att man inte får göra si eller så om man är minderårig är nästan tragiskt. För även om långt ifrån alla tar till sig det som skrivs så finns en oerhörd makt bland de stora bloggarna.
Oavsett vilket sätt man gör sig "känd" på så får man automatiskt makt. Finns det så mycket som en annan människa som ser upp till dig så är det bäst att du tänker en extra gång innan du handlar. Detta gäller precis alla. I synnerhet föräldrar och de som gjort sig till förebilder genom medierna. Det är bara att börja använda hjärnan. Dina handlingar påverkar nämligen inte bara dig längre.
Några som jag ändå vill ge en liten eloge till är bloggkommentatorerna. För det mesta så är de väldans bra på att peka ut brister i de stora bloggarna och med lite tur så får det en och annan att tänka efter lite före. Med lite tur.
Thé-party?
Trinity är inte riktigt som alla andra kissar... Och det får man minsann märka tydligt om man glömmer saker framme. Jag vet inte vem som är mest dum, han eller jag? Att jag är slarvig vet ju ju i och för sig redan om.
"Mmm... Svartvinbärs-thé..."
"Vadå, 'gå bort'? Det är ju gott ju!"
"Mmm... Svartvinbärs-thé..."
"Vadå, 'gå bort'? Det är ju gott ju!"
Present till jag!
Idag har vi varit och ätit hos svärföräldrarna, min älskling och jag! De har varit utomlands och haft det väldans mysigt och när vi kom upp var det minsann presentutdelning... Min samboälskling fick en flaska Southern Comfort och några cigarrer... Jag fick en helt ny klänning! Jättefin, typ knälång, i världens skönaste tyg! Så nu måste det bli varmt igen... Jag ska ju ha klänning på mig för sjutton!
Så här tjusig är den :) Bättre bild en annan gång...
Så här tjusig är den :) Bättre bild en annan gång...
Äntligen en gissning!
Okej jag har bara fått en endaste liten gissning.. Väldigt fattigt tycker jag. Men det var ju rätt! Min absoluta favoritförfattare är utan minsta tvekan Terry Pratchett. Sen jag började läsa Discworld-serien så har mitt liv blivitt en aning ljusare... Den världen är nämligen precis så som världen borde vara ;) Så är det rätt mysigt att lära känna alla karaktärer. Det är svårt att bara ha en favorit.
Den som är bäst och uppenbarligen känner mig sådär lagom mycket som man borde känna mig är... Lollo! Det var ingen tvekan, rätt svar direkt!
Den som är bäst och uppenbarligen känner mig sådär lagom mycket som man borde känna mig är... Lollo! Det var ingen tvekan, rätt svar direkt!
Mmm... Namnam...
Min älskling har gjort popcorn... Jag ska försöka stjäla en näve ellet tio ;)
Kärlek...
Jag har ju som tidigare nämnts en viss förkärlek för saker som är lite lätt morbida och mörka. Det är min grej helt enkelt. Sådant som får mig att rysa lite sådär lagom av välbehag. Jag har dessutom en viss förkärlek för ord. Särskilt när de satts samman på helt rätt sätt. Sessan påminde mig idag om en av de mest underbara dikter jag någonsin hört/läst. Den är precis exakt så sm jag tycker att poesi ska vara.
Eftersom jag har en sådan kärlek för just den här typen av komponerade ord så tänker jag dela med mig av en av alla dikter jag skrivit själv också... Det är absolut inget tvång att tycka om, men jag delar med mig ändå.
As I was going up the stair
I saw a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away
When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door
Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away
"Antigonish" (1899)
I saw a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away
When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door
Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away
"Antigonish" (1899)
Eftersom jag har en sådan kärlek för just den här typen av komponerade ord så tänker jag dela med mig av en av alla dikter jag skrivit själv också... Det är absolut inget tvång att tycka om, men jag delar med mig ändå.
You see me crawling
Tumbling, turning
In my own blood and ashes
And it scares you when I'm smiling
You just can't understand how I could eat a whole heart by myself
Tumbling, turning
In my own blood and ashes
And it scares you when I'm smiling
You just can't understand how I could eat a whole heart by myself
Stockholms uppdateringen...
Kom på att jag ju faktiskt lovat berätta om allt som var roligt i Stockholm och inte bara klaga över det som vi hade otur med. Det är inte trevligt när folk bara delar med sig av negativa saker, då blir alla ledsna.
Hur som helst så var det så att vi gick upp ganska så tidigt på morgonen för att hinna med bussen till Stockholm. Lite sådär tidigt så att jag inte kände mig varken pigg eller helt glad (jag är ju faktiskt känd för att ha ett kasst morgonhumör). Resan gick i vilket fall bra och vi var framme ganska så skapligt. Efter att ha letat reda på hotellet och checkat in så bestämde vi oss för att gå på stan ett tag... Gamla stan är ju faktiskt hur mysig som helst att gå i, så dit bar det genast av! Vi köpte ingenting där direkt... Min bok från Science Fiction Bokhandeln då... Den som fortfarande ingen gissat på vad det är... Dålig stil av mina vänner tycket jag. Jag har bara en favoritförfattare och den borde ni ha koll på vid det här laget ;P
När vi tröttnat på att mest gå runt så letade vi reda på ett mysigt litet ställe i hamnen att ta en öl på. Myspys sådär lite mitt på dagen! Sedan tog vi en promenad bort till Medis och tog en liten latte på ett litet fik. Min älskling pratade med sin kompis, som vi skulle möta upp lite senare, och bestämde vart vi skulle gå och äta på eftermiddagen. Innan det var dags för maten tog vi oss tillbaka till hotellet så att jag fick göra mig lite extrafin.
Maten blev på T.G.I. Friday's, men inte förren vi hade fått vänta på bord i typ tjugo minuter och sambons polare i ytterligare en stund... För att ha ihjäl tiden innan maten så beställde vi in en liiten drink. Mumsig som sjutton och inte direkt snål på likör kan man väl säga. När det väl blev dags att äta så tog jag Baby Back Ribs och behövde inte alls ångra mig. Magen blev full och senare på kvällen blev jag det också.
Nu är det ju så att jag är helt stört dålig på att komma ihåg vad ställen heter... Men vi gick i alla fall till en pub någonstans och tog en öl. Efter en stund bestämde vi att vi behövde gå till Belgobar och dricka en lite godare öl och det gjorde vi, men älskling blev besviken på servicen så vi gick tillbaka till det första stället.
Jag hade fruktansvärt kul den kvällen. Hade kramp i kinderna av allt skrattande och man kan väl säga att det nog är det närmsta en perfekt dag jag har kommit hittills i mitt liv :) Klart värt! Kunde jag så skulle jag göra om det varje dag.
Hur som helst så var det så att vi gick upp ganska så tidigt på morgonen för att hinna med bussen till Stockholm. Lite sådär tidigt så att jag inte kände mig varken pigg eller helt glad (jag är ju faktiskt känd för att ha ett kasst morgonhumör). Resan gick i vilket fall bra och vi var framme ganska så skapligt. Efter att ha letat reda på hotellet och checkat in så bestämde vi oss för att gå på stan ett tag... Gamla stan är ju faktiskt hur mysig som helst att gå i, så dit bar det genast av! Vi köpte ingenting där direkt... Min bok från Science Fiction Bokhandeln då... Den som fortfarande ingen gissat på vad det är... Dålig stil av mina vänner tycket jag. Jag har bara en favoritförfattare och den borde ni ha koll på vid det här laget ;P
När vi tröttnat på att mest gå runt så letade vi reda på ett mysigt litet ställe i hamnen att ta en öl på. Myspys sådär lite mitt på dagen! Sedan tog vi en promenad bort till Medis och tog en liten latte på ett litet fik. Min älskling pratade med sin kompis, som vi skulle möta upp lite senare, och bestämde vart vi skulle gå och äta på eftermiddagen. Innan det var dags för maten tog vi oss tillbaka till hotellet så att jag fick göra mig lite extrafin.
Maten blev på T.G.I. Friday's, men inte förren vi hade fått vänta på bord i typ tjugo minuter och sambons polare i ytterligare en stund... För att ha ihjäl tiden innan maten så beställde vi in en liiten drink. Mumsig som sjutton och inte direkt snål på likör kan man väl säga. När det väl blev dags att äta så tog jag Baby Back Ribs och behövde inte alls ångra mig. Magen blev full och senare på kvällen blev jag det också.
Nu är det ju så att jag är helt stört dålig på att komma ihåg vad ställen heter... Men vi gick i alla fall till en pub någonstans och tog en öl. Efter en stund bestämde vi att vi behövde gå till Belgobar och dricka en lite godare öl och det gjorde vi, men älskling blev besviken på servicen så vi gick tillbaka till det första stället.
Jag hade fruktansvärt kul den kvällen. Hade kramp i kinderna av allt skrattande och man kan väl säga att det nog är det närmsta en perfekt dag jag har kommit hittills i mitt liv :) Klart värt! Kunde jag så skulle jag göra om det varje dag.
Bebisar på hjul!
Klart den mest schyssta reklamen jag någonsin sett med barn i! Minnesvärd och kul om man frågar mig och det gör man ju om man läser vad just jag har att säga om saker och ting ;)
Morgon utan natt...
I natt så sov inte jag. Det där med sömnproblem är något jag helst skulle slippa helt, men det får jag inte. Tydligen så har någon jävel bestämt att det bara ska bli värre. För min del i alla fall. Ingen som har ett tips för hur man ska somna? Mitt problem är att jag varken kan slappna av eller fokusera mina tankar när jag är trött och ska nanna kudde, så det är inget tips som räknas i verkligheten.
Det blev en aning sent igår, förutom det med att jag inte kunde sova. Jag och min kära sambo kom hem 5:00 på morgonen. Efterfesten liksom blev till då... Och då gick vi ändå först av allihopa som var där. Klart roligt var det i vilket fall :)
Min kära sambo är för övrigt riktigt, riktigt busig av sig. I morse (när han vaknat och jag inte bestämt mig för om jag skulle ge upp helt eller inte) så bestämde han att jag skulle gå upp. Finns ju ingen menin med att bara ligga i sängen och inte kunns sova. Man kan ju titta på tv i vardagsrummet och råka somna i soffan istället. Så han stal täcket. Och så började han kasta kuddar på mig. Lite kul var det ju så klart så jag kastade tillbaka och det tog inte helt lång stund innan vi hade kuddkrig. Jag vet inte vem som vann... Men det var säkert inte jag ändå, jag är rätt dålig på sånt där.
Vissa har ordentligt med kuddkrig. Den här bilden är från en flash mob i Argentina.
Klicka på bilden för att läsa artikeln ;)
Det blev en aning sent igår, förutom det med att jag inte kunde sova. Jag och min kära sambo kom hem 5:00 på morgonen. Efterfesten liksom blev till då... Och då gick vi ändå först av allihopa som var där. Klart roligt var det i vilket fall :)
Min kära sambo är för övrigt riktigt, riktigt busig av sig. I morse (när han vaknat och jag inte bestämt mig för om jag skulle ge upp helt eller inte) så bestämde han att jag skulle gå upp. Finns ju ingen menin med att bara ligga i sängen och inte kunns sova. Man kan ju titta på tv i vardagsrummet och råka somna i soffan istället. Så han stal täcket. Och så började han kasta kuddar på mig. Lite kul var det ju så klart så jag kastade tillbaka och det tog inte helt lång stund innan vi hade kuddkrig. Jag vet inte vem som vann... Men det var säkert inte jag ändå, jag är rätt dålig på sånt där.
Vissa har ordentligt med kuddkrig. Den här bilden är från en flash mob i Argentina.
Klicka på bilden för att läsa artikeln ;)
Lite som att bli kär, fast inte alls.
Jag är ju inte den som är sådär jätteförtjust i rosa... Men det händer att jag får en liten förälskelse för vissa saker som råkar ha den färgen lite då och då. Särskilt om det är något som får mig att le.
Min laptop är precis perfekt för mig, men om jag skulle skaffa mig ett nytt tangentbord då skulle det lätt vara det här:
Min laptop är precis perfekt för mig, men om jag skulle skaffa mig ett nytt tangentbord då skulle det lätt vara det här:
Tråkigt, tråkigt...
Sitter i Stockholm och väntar på att klockan ska bli tillräckligt för att vi ska få åka hem. Det har varit jättekul, men idag är vi trötta och jag har riktigt mycket aj i fötterna så jag sitter här. Trött och gnällig med fula flipflops på fötterna. Har nämligen så illa skav av klackskorna att vi var tvugna att inhandla flipflops. För att jag ska kunna gå. Varmt är det i alla fall inte om fötterna när det regnar som nu.... Usch, usch.
Så frågan är nu hur man ska lyckas få tiden att gå lite lagom snabbt? Jag är redan trött på internet och pallen jag sitter på får min bak att kännas tillplattad och ganska så öm. Ajaj! Finns visst bara saker att klaga på idag. Kan vara sömnbristen också... Som gör mig extra mycket gnällig. Jag vill hem och sova och krama på katterna...
Jag ska berätta om allt kuligt sedan så klart. Men inte nu. Nu ska jag vara smågnällig ;)
Så frågan är nu hur man ska lyckas få tiden att gå lite lagom snabbt? Jag är redan trött på internet och pallen jag sitter på får min bak att kännas tillplattad och ganska så öm. Ajaj! Finns visst bara saker att klaga på idag. Kan vara sömnbristen också... Som gör mig extra mycket gnällig. Jag vill hem och sova och krama på katterna...
Jag ska berätta om allt kuligt sedan så klart. Men inte nu. Nu ska jag vara smågnällig ;)
Var bara...
Var bara tvungen... Det där är nämligen min drink. Den smakar choklad och innehåller lagom mycket alkohol och en del glass :) Vi kan väl säga att Stockholm är riktigt trevligt! Dessutom har köpt mig en ny bok i Gamla Stan. Någon som kan gissa vilken författare? Snart ska vi äta mumsig mat också... Nice som fan!
Smiiile! You're on (not so much) candid camera!
Så här glad kan man faktiskt vara i Motala! Kan vara en liten öl en liten mat och lite trevligt sällskap som gör det... Men nu ska vi inte gå in på sådana petitesser ;)
Glömde ju!
I Motala fanns en jättekelig liten kissemiss! Den söta lilla kelgrisen hade lite vassa klor... Vi höll extremt bra sams, Kjelle och jag, men när hon halkade lite så sved det på mig i alla fall.
Jag fick ett Bamse-plåster mot mitt ajaj...
Jag fick ett Bamse-plåster mot mitt ajaj...
Gif new telefon 2 mig!
Från att jag kom till Motala började min telefon bråka med mig. Riktigt osams blev vi dessutom. Det började så simpelt som att jag inte hade någon täckning och det var ingenting jag tänkte så jättemassor på eftersom att det kan vara så på vissa ställen i världen. Men när jag hade täckning och tappade den så fort jag försökte göra något med telefonen, typ sms'a, så försvann den. Genast. Ingen täckning. Så jag startade om min telefon. Den fungerade sm den skulle i en kvart, sen började den om.
När min telefon en aning senare ringde så gick det jättebra att svara och prata. Jag blev bedd att skicka vdare ett telefonnummer från mig till min glada pojkvän. Inga problem tänkte jag och skickade glatt iväg numret. Ett tag senare ringde min glada pojke igen och undrade om jag hade glömt något... "Nej" tyckte jag men sa att jag skulle skicka det igen. Att skicka det numret just då visade sig vara en väldig verkstad...
Ungefär en halvtimme tog det att skicka ett nummer. Nummret fanns nämligen inte på min telefon varken första eller andra gången jag tittade efter det. Borta med vinden. Så jag bestämde mig för att starta om igen. Kändes rätt logiskt, det funkade ju förra gången. Icke! Nu gick det knappt att starta telefonen! Jag fick förklarat för mig (via min display) att jag inte hade något SIM-kort. Märkligt, jag hade ju inte plockat ut det.
Till slut startade telefonen och jag fick iväg nummret jag skulle skicka. Efter det fortsatte min telefon att berätta för mig att jag inte hade någon nätaccess och att jag inte hade någon täckning. Varje sms jag försökte få iväg krånglade och krånglade. Det blev världens verkstad att höra av sig till världen utanför.
Det har blivit en aning bättre sen jag kom tillbaka till Norrköping, men det är inte ens roligt hur min telefon beter sig. Så vi kan väl komma överrens om att det inte är det att jag inte gillar den som ringer, det är min telefon som inte gör det, om det nu skulle vara så att jag inte svarar när någon hör av sig? Det där med min önsketelefon känns både mer lockande och mer omöjligt än någonsin. Nu är nämligen alla pengar slut och tills det löser sig är jag officiellt en snyltare. Fy fan för att vara snyltare...
Så snygg så att jag nästan får en tår i ögat...
När min telefon en aning senare ringde så gick det jättebra att svara och prata. Jag blev bedd att skicka vdare ett telefonnummer från mig till min glada pojkvän. Inga problem tänkte jag och skickade glatt iväg numret. Ett tag senare ringde min glada pojke igen och undrade om jag hade glömt något... "Nej" tyckte jag men sa att jag skulle skicka det igen. Att skicka det numret just då visade sig vara en väldig verkstad...
Ungefär en halvtimme tog det att skicka ett nummer. Nummret fanns nämligen inte på min telefon varken första eller andra gången jag tittade efter det. Borta med vinden. Så jag bestämde mig för att starta om igen. Kändes rätt logiskt, det funkade ju förra gången. Icke! Nu gick det knappt att starta telefonen! Jag fick förklarat för mig (via min display) att jag inte hade något SIM-kort. Märkligt, jag hade ju inte plockat ut det.
Till slut startade telefonen och jag fick iväg nummret jag skulle skicka. Efter det fortsatte min telefon att berätta för mig att jag inte hade någon nätaccess och att jag inte hade någon täckning. Varje sms jag försökte få iväg krånglade och krånglade. Det blev världens verkstad att höra av sig till världen utanför.
Det har blivit en aning bättre sen jag kom tillbaka till Norrköping, men det är inte ens roligt hur min telefon beter sig. Så vi kan väl komma överrens om att det inte är det att jag inte gillar den som ringer, det är min telefon som inte gör det, om det nu skulle vara så att jag inte svarar när någon hör av sig? Det där med min önsketelefon känns både mer lockande och mer omöjligt än någonsin. Nu är nämligen alla pengar slut och tills det löser sig är jag officiellt en snyltare. Fy fan för att vara snyltare...
Så snygg så att jag nästan får en tår i ögat...
Motala
Igår kom jag hem från Motala. Var ju inte alls borta särskilt länge... Bara ett dygn.
Att Tezz bad mig följa med är jag mest bara glad över. Så kul som jag hade där har jag inte haft på ett tag! Nu var ju Göteborg också väldigt roligt, men på ett helt annat sätt. I Motala träffade jag massor med nya människor, sådana där jag inte träffat förut, och alla var supertrevliga. Mysiga och roliga var de! Känns till och med väldigt svårt att komma fram till hur jag ska uttrycka mig... Det är så många positiva känslor och minnesbilder som hoppar upp på en gång.
Det förstaste som hände när vi kom fram var att vi fick kaffe på gården. Gott kaffe dessutom. En del hälsande och presenterande och så småningom en liten latte uppe i lägenheten... Massor barn fanns det med, så jag kikade på när de spelade massor med tv-spel. Grillat blev det också och massor med supermumsig ptatisgratäng! Öl, Breezer's och Margarita's (Margareta) blev det också. Lyxigt värre.
Folket var som sagt underbara. Trevliga, roliga, mysiga... Det var svårt att inte slappna av och känna sig välkommen kan jag lova!
Imorgon åker jag till Stockholm med min fina sambo och i helgen kommer Tezz überkuliga bror på besök! Riktigt party blir det då! Janne från Göteborg och en av sötnosens kompisar från Stockholm dyker nämligen också upp ;)
Att Tezz bad mig följa med är jag mest bara glad över. Så kul som jag hade där har jag inte haft på ett tag! Nu var ju Göteborg också väldigt roligt, men på ett helt annat sätt. I Motala träffade jag massor med nya människor, sådana där jag inte träffat förut, och alla var supertrevliga. Mysiga och roliga var de! Känns till och med väldigt svårt att komma fram till hur jag ska uttrycka mig... Det är så många positiva känslor och minnesbilder som hoppar upp på en gång.
Det förstaste som hände när vi kom fram var att vi fick kaffe på gården. Gott kaffe dessutom. En del hälsande och presenterande och så småningom en liten latte uppe i lägenheten... Massor barn fanns det med, så jag kikade på när de spelade massor med tv-spel. Grillat blev det också och massor med supermumsig ptatisgratäng! Öl, Breezer's och Margarita's (Margareta) blev det också. Lyxigt värre.
Folket var som sagt underbara. Trevliga, roliga, mysiga... Det var svårt att inte slappna av och känna sig välkommen kan jag lova!
Imorgon åker jag till Stockholm med min fina sambo och i helgen kommer Tezz überkuliga bror på besök! Riktigt party blir det då! Janne från Göteborg och en av sötnosens kompisar från Stockholm dyker nämligen också upp ;)
Samma lika...
Det är lika varmt hemma som det var i Göteborg. Fast det är mindre med sol. Hur som helst så är det en aning jobbigt ändå.. Lägenheten kan vi inte få korsdrag i så luften står mest still och är varm. Fläkten vi har kan ju inte finnas överallt samtidigt tyvärr.
Jag har ingen inspiration... Badar i svett istället.
Imorgon åker jag till Motala över ett dygn, men sen är jag tillbaka igen! Det måste ju faktiskt hända lite ibland.
För övrigt har jag fortfarande inte fått någon bild av mamma.
Jag har ingen inspiration... Badar i svett istället.
Imorgon åker jag till Motala över ett dygn, men sen är jag tillbaka igen! Det måste ju faktiskt hända lite ibland.
För övrigt har jag fortfarande inte fått någon bild av mamma.
Bastu i Göteborg...
Vi kommer snart börja göra oss klara för hemfärd... Det är skönt och tråkigt på samma gång. Väldigt varmt väder har vi haft i alla fall. Rummet jag och sötnosen sovit i har varit som en bastu. Svårt att sova i, men det går om man är tillräckligt trött. Jag är superseg i alla fall och hoppas att Norrköping inte är kyligt för vi kommer inte ha många kläder på oss i det varma bilen. Vi måste ju överleva också!
Ha ha!...
Ha ha! Jag är så mätt så jag ser gravid ut! Vi har ätit på italiensk restaurang och gott var det också. Råkade se en viss Norrköpingsbo där också... En liten teaterchef skulle man kunna säga. Världen är pytteliten.
Nu har...
Nu har jag svalt min beskärda del av Östersjön... Man kan ju nämligen göra det när det är varmt och skönt och badvanligt. Pojkarna leker fortfarande i vattnet. Jag leker hönsmamma och gör mitt bästa för att hålla koll på dem, men mest vill jag äta. Mat är gott... Jag får leva på kolaremmar så länge!
Första gången...
Första gången jag har ätit på subway! God frukost vill jag lova. Har faktiskt varit uppe ända sen nio i morse. En dum granne ville spela hög musik då.
Jag har...
Jag har för övrigt håret bakåt ikväll... Mest för att det är bekvämt. Det är hett, hett, hett!
Det här...
Det här är förresten skorna jag fick av min underbara sambo för ett par dagar sen! De följer med ut ikväll... I Götet! Trevligt det här. Ännu mer efter en flaska mousserande. Vi håller ihop ikväll, lugn mamma.
Nu är...
Nu är vi framme! Varmt är det och det känns svettigt även om jag snyggat till mig lite. Dags att gå en sväng på stan :)
"Nej! Jag...
"Nej! Jag tappade en bil i din bil!" Klantiga jag... Nu är vi i alla fall på väg mot Göteborg. En liten bit i taget kan man väl säga :) Vi lyssnar på bra musik och i baksätet sitter två fnisspellar och ser på film på en iphone. Morgonen börjar bra kan man väl säga! Nu ska jag äta upp mina bilar här i bilen.
