Dessa ha-begär...
Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig.. Jag är inte den som är överdrivet materialistisk. Vanligtvis alltså. Visst ser jag, precis som massor andra, ofta saker som skulle vara kul att ha... Men att känna att man "måste" ha någonting är inte så vanligt för mig. Däremot så blir jag ju gärna fixerad när jag väl hittar något sådant.. Och nu är jag det igen. Betydligt tätare inpå mitt föra ha-begär än vad jag är van vid. Är det för att jag är så bortskämd av min älskling tro?
Via MyMobilePack
Sony Ericssons Xperia x10 mini pro är min nya materiella kärlek. Jag som ratat allt som inte är Nokia i ett antal år tänker nu knappt på någonting annat. Spännande...
Som du nog vet så är det kanske inte riktigt så att min ekonomi tillåter en sådan här leksak just nu. Särskilt inte med tanke på att det skulle betyda att jag blir tvungen att skaffa mig ett abonnemang istället för mitt glada kontantkort! Nu är det så att jag, om jag skaffar ett abonnemang, tänker lägga ett tak på det så att jag inte går överstyr med telefonräkningen... Men ändå. Det är en läskig omvändning för lilla jag... Hur ska det gå? Vi får se.. Jag ska fortsätta dreggla över snygga bilder, videos och listan över specifikationer i alla fall...
Mjo...
Man kan säga att det var en rolig fest... Hihihahahi :D
För vi var utklädda igår...
Lite dragqueen-stuk med långa lösögonfransar för mig.
Fransarna i zoom...
Hela kostymen.
Älsklingen gjorde jag till en mossig, blodig zombie!
Mina fina killar...
Mina fina killar...
Expanderande röv
Jag är grymt stolt över min snygga bakdel... Min favvodel helt enkelt.
Men den expanderar. Stooooooor bak!
Och snygg ;P
Bloood! Pyssel.
Pysslat med J-mans kostym. Överdelen i alla fall.
Massor nöjd med blodet, känns inte för mycket utsan ganska lagom.
Däremot verkar inte blodet vilja bli avtvättat från mig...
Så det får väl bli bad efter att jag köpt/haft sönder/blodat ner hans byxor också.
Love, love, love!
Jag vill, vill, vill ha små böcker i öronen! De här hittade jag på Bokobox hemsida. De säljer dem tyvärr inte via nätet... Men jag får leta. Kanske listar jag ut ett sätt att göra egna? Hur som helst så slår hjärtat ett par extra slag när jag ser dem. det kan jag inte förneka.
Mina egna ärr...
Precis som de flesta så har jag ärr lite varstans på kroppen. Jag ramlade och gjorde mig illa när jag var liten, jag har skurit mig när jag jobbade i butik (det är sant, jag packade upp bestick), jag har åkt omkull på cykeln, lekt med katter som har vassa klor och klättrat över staket som gjort mig illa... Jag är som de flesta. Däremot har jag ett ärr som de flesta i min ålder inte har. Det är nämligen så att jag fick operera bort en knöl när jag var 18 år gammal. Den var godartad, tack och lov, men tillräckligt stor för att de skulle tycka att det vore smart att ta bort den. Det här är första gången jag visar ärret offentligt av förklarliga skäl.
Ärret sitter längs med vårtgården på vänster bröst. Faktum är att jag har en väldig tur, det är nämligen så att de inte alltid kommer åt den vägen och ärret hade kunnat vara mycket mer synligt. Idag är det bara jag som egentligen tänker på det. Ingen ser det om jag byter om i simhallen eller bakom scen, J-man hade nog inte tänkt på det om jag inte berättat historien för honom en liten bit in i förhållandet. Ändå har jag haft jättekomplex för den där tunna linjen.
Det var min dåvarande pojkvän/fästman som upptäckte min knöl. Egentligen visste jag att den fanns där, men förnekandets kraft är stor när man är rädd. Efter en del om och men så fick han mig att uppsöka läkare. Helt ärligt minns jag inte exakt vad som hände under den perioden... Jag minns inte hur snabbt det gick eller hur många gånger jag var på sjukhuset. Det jag minns starkast är skräcken. Jag var livrädd för att ha cancer. Jag bestämde mig för att jag hellre dog än opererade bort ett bröst. Skulle de säga att de ville göra det så skulle jag vägra behandling.
Beskedet kom att min tumör var godartad och att det inte var någon fara. Jag minns inte det heller. Inte hur det gick till. Jag kände mig bara lättad. De ville ändå operera i och med att den var så pass stor som den ändå var. Den lilla chansen att den en dag skulle få för sig att vända vore dum att riskera när den växt så mycket. Jag minns inte längre måtten men det var någonstans runt 1x1,5 någonting.. Tjockleken minns jag inte alls. Opererad blev jag ju hur som helst.
Jag hade tur och det visade sig att jag var frisk. Det är inte alltid en självklarhet och många kvinnor insjuknar varje år. Chansen att jag får fler knölar är inte helt liten och vem vet hur framtiden ser ut? Kanske har jag inte samma tur två gånger.
För mig är det otroligt viktigt att stödja forskningen och som du kanske märkt har jag en liten banner längst upp till höger i bloggen. Klicka på den så kommer du hitta ett antal sätt att stödja forskningen på. Själv har jag donerat 50 kr per sms idag. En liten gåva kan räcka långt som du vet.
Stanca e pigra
Jag har inte kommit någon som helst vart än så länge. Jag sitter här med en filt och en kattunge i knät och känner mig hungrig. Oföretagsam är bara förnamnet! Jag blir gnällig på mig själv för att jag inte tar mig i kragen och fixar lite mat. Dessutom ska jag ju sy på min ovve och göra massor andra grejer! Suck!
Trött och lat som sagt...
Men naglarna är fortfarande awesome!
Tjolahopp! Eller nåt...
J-man har åkt till jobbet som vanligt och jag mest sitter här. Läser bloggar och surar över hur dålig inspiration jag har. Fast det verkar finnas fler i bloggvärlden som har det en aningens kärvt just nu.. Kan man skylla på årstiden? Den beter sig ju inte så som jag vill att den ska göra.
Jag har stora planer på att pimpa färdigt min ovve idag hur som helst. Gav halvt om halvt upp när det blev pilligt sist. Sen är planen att införskaffa kostymer till helgen också... Årets bästa högtid ju!
Namnbyte också!
Vi byter från Roy till Jones...
Jag försöker att vänja mig, men ofta tror jag att det är mig det ropas efter.
Skumbad!
J-man repar så jag passade på att skämma bort mig med ett skumbad. Visst är det mysigt när man är två, men ibland behöver man ensamtid också. Jag har dock lite svårt att bara slappna av så jag mest lekte med skummet... Kanske är jag fyra år i smyg ibland. Hihi!
Blodigt...
Blodiga naglar helt i tiden med tanke på att Halloween stundas.
Hur jag gjorde? Följde en guide så klart. HÄR
Snyggare blir det nog inte...
AMORE!
Det funkade!
Tidsinställt funkade ju finfint! Vad det innebär är helt enkelt att jag kan, om jag vill, sprida ut mina inlägg lite mer över dagen istället för att publicera tio på rad när jag får inspirationsboostar. Är inte det mycket bättre?
Tidsinställt?
Jag vill också testa det där med att tidsinställa inlägg så klart. Funkar det så funkar det och då är jag en glad katt! Dessvärre innebär det att jag inte har något viktigt alls att säga.. Så jag bjuder på en fin bild jag ritat i paint!
Fint va?
Det ständiga dilemmat...
Jag älskar min hårfärg som den är, det gör jag... Men frisyren? Jag är ju så trött. Så det eviga dilemmat fortsätter. Vill du hjälpa mig att fundera lite?
Vad tycker du att jag passar bäst i? Jag saknar både kort och långt hår ibland... Men inte mellanlängden. Den gör mig trött. Hade tänkt spara mitt hår tills den dagen jag gifter mig (vill gärna hå långt på bröllopet), men samtidigt vet man ju inte hur länge man ska vänta så... Jag kan ju inte låta ett "kanske någon gång" styra min frisyr.
Ge mig din högst personliga, raka och framför allt ärliga åsikt!
Puss
Lite pyssel
PYNT!!!
Kelgris... Fast katt.
Kelgris... Fast katt.
Novell by Sessan
När jag loggade in på facebook idag så möttes jag av ett fantastiskt meddelande... Med Sessans tillåtelse så delar jag med mig av det här.
Den Ludna Majsen av Olga
Det var en gång tre vänner som bestämde sig för att ses och bara umgås och äta lite god mat. De bestämde sig för att göra tacos. J och O gick och handlade alla ingredienser medan E stod och diska. Humöret var på topp när de satte igång med maten. E ställde sig och lagade köttfärsen medan O tog sig an grönsakerna. J gick ut ur köket för att kanske ringa ett samtal eller rent av bara gå på toaletten. E och O stod och småskrattade åt ditt och datt medan maten lagades. När gurkan och tomaterna var skurna var det dags att ta sig an majsen. O tar burken med ett fast grepp och öppnar lite på locket över diskhon så att vätskan får rinna ut. Men någonting känns inte bra. Det känns inte rätt. Någonting är fel. O öppnar lite mer på locket. Helt plötsligt skriker O rätt ut medan hon tar ett jättesprång från diskhon till andra sidan köket och står tryckt mot väggen. E vänder sig om med stekspaden i högsta hugg. Beredd på det värsta. ”Vad är det O?”, frågar E förskräckt. O står tryckt mot väggen helt likblek. Hon försöker prata men det går inte. ”O du skrämmer mig. Vad är det?”, frågar E igen som börjar bli rädd på riktigt. O kippar efter andan och efter några sekunder som känns som flera minuter ylar hon fram ”Me me me men.... MAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJSSSS!!!!”
J kommer inspringandes i köket efter att ha hört kalabaliken. Det hon får se är O som ser ut som att hon bevittnat en massaker och E med stekspaden i högsta hugg och allmänt förvirrad. ”Vad är det som händer?” utbrister J. ”Jag vet inte” säger E, ”jag får inget vettigt svar av O.” J och E tittar förvirrat på varandra och sedan på O. ”Men vad är det som har hänt?” frågar J med sansad röst. O har börjat skaka och blir mer och mer skärrad för varje sekund. ”Me me me MEN....MAAAAAAAAAAAAJJJJJS!” ylar hon fram igen. Det är det enda hon kan säga. "Men ja O, det är majs i en majsburk" säger J lugnt. Då svimmar O.
E och J tittar på O som ligger medvetslös på golvet. De tittar på varandra. ”Det är någonting med majsen.” säger E. ”Ja, någonting är fel” säger J, ”vi måste titta.”
J och E börjar långsamt gå fram mot diskhon. E har fortfarande stekspaden. När de är framme tittar de på varandra med ängsliga blickar. Båda undrar vem som ska titta och om de vågar. ”Vi gör det ihop” säger J. De böjer sig över diskhon. E petar på majsburken med stekspaden. Det händer inget. J tar i locket på burken och drar av det. Och där ligger det. I majsburken. DEN LUDNA MAJSEN! Och ingen har sett de tre vännerna igen."
"Hej. Jag hade lite tråkigt och låg sömnlös. Så jag har skrivit en novell om den ludna majsen. Historien är lätt modifierad för spänningens skull :D Enjoy!
Den Ludna Majsen av Olga
Det var en gång tre vänner som bestämde sig för att ses och bara umgås och äta lite god mat. De bestämde sig för att göra tacos. J och O gick och handlade alla ingredienser medan E stod och diska. Humöret var på topp när de satte igång med maten. E ställde sig och lagade köttfärsen medan O tog sig an grönsakerna. J gick ut ur köket för att kanske ringa ett samtal eller rent av bara gå på toaletten. E och O stod och småskrattade åt ditt och datt medan maten lagades. När gurkan och tomaterna var skurna var det dags att ta sig an majsen. O tar burken med ett fast grepp och öppnar lite på locket över diskhon så att vätskan får rinna ut. Men någonting känns inte bra. Det känns inte rätt. Någonting är fel. O öppnar lite mer på locket. Helt plötsligt skriker O rätt ut medan hon tar ett jättesprång från diskhon till andra sidan köket och står tryckt mot väggen. E vänder sig om med stekspaden i högsta hugg. Beredd på det värsta. ”Vad är det O?”, frågar E förskräckt. O står tryckt mot väggen helt likblek. Hon försöker prata men det går inte. ”O du skrämmer mig. Vad är det?”, frågar E igen som börjar bli rädd på riktigt. O kippar efter andan och efter några sekunder som känns som flera minuter ylar hon fram ”Me me me men.... MAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJSSSS!!!!”
J kommer inspringandes i köket efter att ha hört kalabaliken. Det hon får se är O som ser ut som att hon bevittnat en massaker och E med stekspaden i högsta hugg och allmänt förvirrad. ”Vad är det som händer?” utbrister J. ”Jag vet inte” säger E, ”jag får inget vettigt svar av O.” J och E tittar förvirrat på varandra och sedan på O. ”Men vad är det som har hänt?” frågar J med sansad röst. O har börjat skaka och blir mer och mer skärrad för varje sekund. ”Me me me MEN....MAAAAAAAAAAAAJJJJJS!” ylar hon fram igen. Det är det enda hon kan säga. "Men ja O, det är majs i en majsburk" säger J lugnt. Då svimmar O.
E och J tittar på O som ligger medvetslös på golvet. De tittar på varandra. ”Det är någonting med majsen.” säger E. ”Ja, någonting är fel” säger J, ”vi måste titta.”
J och E börjar långsamt gå fram mot diskhon. E har fortfarande stekspaden. När de är framme tittar de på varandra med ängsliga blickar. Båda undrar vem som ska titta och om de vågar. ”Vi gör det ihop” säger J. De böjer sig över diskhon. E petar på majsburken med stekspaden. Det händer inget. J tar i locket på burken och drar av det. Och där ligger det. I majsburken. DEN LUDNA MAJSEN! Och ingen har sett de tre vännerna igen."
Mjo.. Jag och Sessan är två utav de som träffade på den håriga majsen. Så mycket kan jag i alla fall berätta!
Segt...
Det kommer ingenting ur mina fingrar när jag sitter vid datorn nu för tiden verkar det som. Det är ganska olikt mig ju. Märkligt, märkligt...
Igår var vi i alla fall hos svärmor och åt middag. Det är faktiskt rätt märkligt, på ett underbart sätt, hur lätt det är att trivas i familjen. Riktigt god mat, fantastisk dessert och massor med skratt. Jag fick se massor med bilder på J-man och hans bror när de var små också! Massor fina bilder! J-man såg mest plågad ut... Men sötare unge får man nog leta efter! Små, runda kinder och det där charmiga leendet som bara han har! Det ska erkännas att det var lite svårt att inte börja längta tills vi skaffar egna småttingar. Jag hoppas på att jag kanske kan övertala honom att lägga upp någon bild längre fram... Ska se om jag kan hitta någon på mig med så klart!
För övrigt så började J-man på ett nytt jobb idag och jag har en vecka utan föreläsningar. Nu ska du inte få för dig att jag är ledig för det! Jag har saker jag ska pyssla med ändå givetvis. Delvis Halloweenpynta här hemma... Fast jag ska göra skol-saker också. Det är inte lata mig och skratta jag ska göra hela dagarna ;)
Håriga ben har jag också...
Destruktivitet?
Jag har tidigare skrivit om att skada sig själv och då var det främst den typen av beteende som lämnar ärr efter sig. Vad alla kanske inte tänker på är att det finns många olika sätt att skada sig själv på. Vissa sätt uppfattas kanske inte ens som destruktiva. Vissa märks inte som "problem" varken i allmänhetens ögon eller för dem som dövar sin egen smärta med de metoderna.
Jag är inte utbildad i området och ingen expert, men jag ska försöka ge lite mer insikt i hur brett det här faktiskt är egentligen och vad det kan innebära att vara självdestruktiv.
Alkohol
De flesta av oss festa då och då. En del någon gång i månaden, andra varje helg. Det betyder inte att det automatiskt är en destruktiv handling. Absolut inte. För många är det socialt och trevligt. Men för vissa så handlar det om att glömma vardagen, glömma allt som är jobbigt och bara slappna av en stund. Kanske till och med få vara någon annan.
Om man dricker för att fly undan sina problem så har det förmodligen gått för långt. Personligen tror jag inte att det är en lösning snarare kanske man riskerar att hamna i ett missbruk längre fram och det kan ju inte kallas positivt. Samtidigt så märks inte alltid sådant här. Någon som använder alkohol och fest för att döva sin egen psykiska smärta (oavsett vad den bottnar i) festar ofta i många olika sällskap så att det inte ska märkas hur ofta det är eller hittar likasinnade. En del är glada hela tiden, en del blir aggressiva, en del blir så fulla att de inte kan stå upp varje gång... Det finns alla typer. Men jag skulle vilja påstå att det nog många gånger är mycket alkohol. Verklighetsflykt är ju trots allt verklighetsflykt.
Droger
Som du förstår så fungerar det på ungefär samma sätt som med alkoholen. Men jag tänker mig att det kanske är mer vanligt att man är samma personer varje gång eftersom det är en lite mer sluten krets. Varför jag säger så är på grund av att det faktiskt är olagligt och inte försiggår lika öppet som "vanligt" festande.
Sex
För de flesta (hoppas jag) så är sex någonting som man har för att man har lust. Med någon man attraheras av och trivs med oavsett om det är en pojkvän, kk eller ett one night stand, allt efter eget tycke. Däremot så fungerar det inte så för alla. Det finns de som har sex med kanske till och med i stort sett vem som helst bara för att känna närhet och bekräftelse. Bara för att fylla någon slags tomhet eller liknande med någon form av fysisk kontakt. Kanske något att fundera över nästa gång du kallar någon "hora" eller "slampa"?
Självbestraffning
Något som är viktigt att förstå är att sådana här beteenden ganska ofta handlar om kontroll. Att beskylla och bestraffa sig själv för hur man mår eller hur situationen runt omkring ser ut är ett enkelt sätt att "ta kontrollen". Det låter absurt för den som aldrig upplevt det, men egentligen kanske det inte är så konstigt att man försöker hitta någon plats att lägga problemen på.
Det finns många olika typer av självbestraffning. Att kräkas upp maten kan vara en utav dem och behöver inte handla om ätstörningar även om man självklart inte ska ta lätt på ett sådant beteende. Att skära sig är ett mer "synligt" sätt att bestraffa sig själv. Även sex kan märkas i den här kategorin på det sättet att det finns de som har sex trots att de inte vill och sedan beskyller sig själva för handlingen. Det finns även de som skadar sig på andra sätt. Dunkar huvudet i väggar, sparkar och slår på saker och liknande. Det är en vid och svår kategori helt enkelt.
Jag säger inte att det här är alla typer av destruktivt beteende, det finns så mycket mer vi gör mot oss själva eller de som finns runt omkring oss när vi inte mår bra. Det här är en del av kakan helt enkelt. Samtidigt är det så skrämmande hur sällan vi ser de här beteendena i oss själva och/eller de runt omkring oss. Tänk hur mycket vi skulle kunna hjälpas åt att må bra tillsammans om vi bara tänkte lite längre ibland... Tror jag i alla fall. Vad tror du?
Filar...
Jag håller på att fila på ett inlägg av det mer seriösa och okattiga slaget. Lite för att kompensera min dåliga uppdatering den senaste tiden, men givetvis inte bara därför. Jag skriver om sånt jag funderar över när jag är redo för det. Ibland blir det på en gång, ibland blir det långt efter... Hade jag kunnat göra sånt på kommando så hade du fått sådana inlägg veckovis så klart ;)
Här ska man vara tydligen. Gärna i ansikte...
Här ska man vara tydligen. Gärna i ansiktet också. Mysmongokisse...
Mysigt...
J-man gjorde i ordning ett bad till oss med skum och tända ljus... Lite romans i vardagen så att säga. Självklart bestämde sig Roy för att just då var en bra tidpunkt att använda toaletten.
Jodå.. Vi är stolta föräldrar! Han går ju på låda och allt liksom. Dessutom har han undersökt det där med skum, smakat på det, känt efter med tassen och så. Självklart har han tassat runt på badkarskanten också. Det var ju så spännande det där konstiga som mamma och pappa satt i. Självklart halkade han ner till slut. Vilket var hysteriskt roligt för oss så klart! Roy var inte lika road... Men helt ledsen verkade han inte heller så han kanske kan gå med på det där med att bada i framtiden ändå!
Inga bekymmer ;)
Nya familjemedlemmen!
Det här är lilla Roy. Roy föddes den 1/7-2010 och flyttade hem till oss igår (19/10-2010). Än så länge trivs han väldigt bra med mamma och pappa och vill gärna vara med hela tiden och överallt. Mammas dator är rolig att ligga på och hennes telefon ska man försöka äta upp när den lyser tycker han... Fast den är läskig när väckarklockan är igång.
Det finns massor läskiga saker faktiskt. Kattlådan är läskig till exempel och skuggor och rum som det inte är någon i. Roy är inte van vid stora utrymmen förstår du.
Det är roligt att busa när man är så liten, fast mysa är lika bra. Gärna nästan samtidigt. Sova gör man i soffan eller pappas knä när det är dag, men på natten är det bäst att sova mellan mamma och pappa så man inte blir utanför.
Hihi... Smygis...
Jag smyger lite under seminariet... Vi har redovisat och blivit opponerade på. Det gick faktiskt rätt bra även om nerverna var... Ja, inte helt under kontroll. Just nu redovisar gruppen som vi ska opponera på. Så jag ska fokusera.
Bara fem timmar kvar...
Underverket är hemma sen igår. Bland det f...
Underverket är hemma sen igår. Bland det första han gjorde var att klättra upp på J-man och ställa sig på hans axel och sen gå över till mig. Social, kelig och nyfiken är han. Massor!
Nerver...
Två timmar till seminarie ungefär... Mycket att göra och lite tid känns det som, men det är klart att man kanske jagar upp sig mer än vad man egentligen behöver. Jag är nervös hur som helst. Känner stress... Yay...
Den här lille killen flyttar hem till oss ...
Den här lille killen flyttar hem till oss imorgon! Vi får bebis! Kissebebis! Lycklig Jones!
Det finns en stor möjlighet att jag tar en...
Det finns en stor möjlighet att jag tar en ofrivillig bloggpaus den här veckan. Det är nämligen PM som ska in, seminarie och opposition som ska förberedas och bli gjort, tentaplugg och tenta på klart. Allt på en gång. Så fokus behöver ligga där... Får se om jag tar mig tid till bloggen ändå. Blir ju lätt så när man har viktiga saker att göra. Men jag lovar ingenting. Puss
Avrundning antar jag (långt inlägg)
Som jag nämnde igår så visade sig allt drama vara betydligt mindre än vad det verkade som från början. Missförstånd kan ställa till det. Saken är den att det inte betyder att respektive part är oskyldig på något vis. Båda var medvetna sen innan om att de båda två gjorde något som jag inte tyckte om och som fick mig att känna obehag. Ingen utav dem slutade helt med det beteendet ändå. Det tråkiga är att det ska krävas ett missförstånd som framkallar en reaktion så stark att jag mådde fysiskt illa för att någonting skulle hända. Trots det så verkar det som att den ena parten försöker skylla ifrån sig. Det känns inte okej från min sida. Det är något de får reda ut mellan sig också.
Den ena parten har varit intiativtagare i situationerna, den andra har varit en fegis och pushover som inte kan säga ifrån och snarare uppmuntrar ett beteende som denne påstår sig ha tyckt illa om de senaste två åren. Den parten har bett om ursäkt även till den andra för att denne varit för svag för att säga ifrån. Den andra parten verkar då (jag har inte personligen varit delaktig i just det här samtalet så ta det med en nypa salt då det alltid finns fler versioner) ta det som att det är okej att slå ifrån sig situationen. Den parten anser sig då vara ett offer och oskyldigt anklagad trots att denne varit intiativtagaren i varje situation och därmed, i mina ögon, minst lika skyldig.
Det är jävligt fel att inte säga ifrån, men samtidigt ska det inte finnas någon situation där man behöver göra det. Båda parter har alltså betett sig illa. Båda parter är skyldiga till att göra någon illa.
Vad gäller huruvida jag "överreagerar" eller inte... De har vetat hela tiden att det gör mig ont att de beter sig som de gör. Mina känslor var alltså redan sårade, men ingen brydde sig. Reaktionen blev starkare i och med att saken framställdes som ännu värre och min reaktion har lugnats efter att det klarats upp givetvis. Däremot så har ingen annan rätt till mina känslor. Känner jag mig sårad så gör jag det. Har du sårat mig så har du det oavsett om du förstod det eller inte och om vår relation värderas bör du försöka lösa det istället för att skylla ifrån dig. Det är lika dant när jag gör någon jag älskar illa. Jag står för det, jag skäms och jag löser det. Jag accepterar att jag får ta konsekvenserna av mitt handlande.
Ska jag stå vid din sida och stötta dig när du är sårad så känner jag att det inte är mer än rätt att du tar ansvar för dina handlingar om du sårar mig. Svårare är det inte. Inget av det här hade eskalerat om parterna respekterat mig från början och nu blev det betydligt värre än det behövde bli. Respekt är ett nyckelord i alla relationer vad mig anbelangar. Jag ger andra respekt och jag kräver det tillbaka. Så det så.
Jag tar en paus från allt drama och har ro...
Jag tar en paus från allt drama och har roligt i Norrköping i stället! Tack och lov visade det sig att saker och ting inte var så illa som det lät från början och det är en enorm lättnad. Ändå kan jag inte låta bli att undra hur långt vissa är beredda att gå för att slippa ta ansvar för sina handlingar. Känns väldigt omoget att utmåla sig som offer för att slippa känna skuld. Ett fel är ett fel oavsett om det inte var så illa som det verkade från början. Har någon blivit sårad så är det så. Lite ansvar bör man väl kunna ta om man är vuxen eller? Puss
"Hur kan du se så förstörd men ändå så vacker ut?"
Jag har ett ansikte fullt med gårdagens smink
och en misstanke om att J-man
behöver glasögon.
Arg...
Jag är arg. Jag tror i alla fall att jag är arg. Jag är inte säker. Enda anledningen jag har att vara arg är för att jag är ledsen. Sårad.
Jag funderar över ironin i att det alltid verkar vara sådana människor som står och ropar att jag inte ska må dåligt mer, att jag förtjänar att må bra på riktigt, som sårar en. För att de är egoistiska, bekräftelsesökande, fega. För att de inte tänker utanför deras egna lilla värld. För att de är småsinta och aldrig har förstått något så enkelt som att tänka över vad ens egna handlingar gör mot andra. Är du så dum att du inte förstår att det är du som får ta konsekvenserna när du gjort någon du bryr dig om illa kanske du inte förtjänar den vänskapen/kärleken/omtanken du får. Sådant kanske ska förtjänas.
Jag vet inte. Det här kan ta ett tag att sortera ut. Alltid bra att ha något att göra på fritiden liksom.
Säg mig...
Skulle du tycka att det kändes okej att din partner satt och myste/kramades med en annan person? Tror du din partner skulle tycka att det var okej om du gjorde så? Skulle du sitta och mysa/kramas med en annan person när din partner var närvarande? Varför/varför inte? Säg mig bara det är du rar...
Inte bra, inte okej.
Som vanligt har det visat sig att jag har en otroligt bra intuitionsförmåga... Saker som inte är okej har varit och även om de inte är så hemska som de alltid blir i huvudet på en själv så räcker det. Jag känner mig oerhört sårad. Jag mår fysiskt illa. Hur det här ska hanteras märks när jag fått tänka igenom det ordentligt.
Fånigt...
Älskling har umgåtts med Iza idag och sen han kom hem för bara en liten stund sen har han pratat i telefon med sin far. Det är inte så att jag inte anser att han ska göra sådana saker givetvis, men jag känner mig ändå undanskuffad eftersom jag är så bortskämd med uppmärksamhet i vanliga fall... Vad fånig man är ibland...
Suit up!
Du vet väl att det är den internationella Suit up-dagen idag?
Kostym är ett måste för den som har, själv fick jag byta kostymbyxorna till svarta jeans eftersom jag blivit för tjock för att komma i de andra ;) Godkänt ändå tycker jag.
Morrn, morrn
Allmänt pigg och så.
Det är underbart att studera.
Förlåt mig...
Jag är dålig idag... Så mycket plugg nämligen. Om jag inte hamnar i bokstavskoma så kommer jag märkas imorgon igen.
Jättekram på dig!
Ful
Jag känner mig fel. Oattraktiv och tråkig. Grå. Blek. Transparent. Idag så trivs jag inte med mig själv helt enkelt. Allt känns fel. Min kropp är fel. Mitt hår är fel. Mitt ansikte är fel. Hela jag är fel.
Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska säga om det eller varför jag ens vill dela med mig. Sådant här kan verkligen få mina ögon att tåras. Det gör ont i mig att känna så här. J-man accepterar inte att jag har sådana här tankar, men han dumförklarar mig inte heller. Han försöker vända den negativa spiralen. Dessvärre går det inte så bra... Jag känner mig fast. Jag får lust att klippa av allt hår och råna en klädbutik. Det kan jag givetvis inte göra, men det handlar om en önskan att ändra utseendet helt. Slippa se ut som jag och se ut som någon annan.
Jag skyller på CSN för att de bråkar... Vem gräver inte ner sig i en depressiv grop när den går helt utan pengar?
Halsbandet...
Det skulle inte förvåna mig det minsta om en eller två av mina glada vänner tyckte det här var lite fånigt... Brythjärta liksom. Men det är bara för att jag har många vänner som inte har mycket till övers för eller förstår romantik! Det här är kanske den finaste present jag någonsin fått av en pojkvän. Personlig och söt och full av kärlek! Den perfekta presenten!
Vill ha kläder...
Svart topp: Gina tricot 149:-
Grå stickad tröja: Gina tricot 299:-
Chinos: nelly.com 199:-
Skor via csneaker.com ?
Visst, skorna skulle inte behöva vara exakta.. Men samma stuk. I övrigt är det exakt vad jag vill ha. Lågärmade, sköna tröjor så jag slipper frysa och chinos som casualbyxor. Precis vad jag letat efter! Vet du hur svårt det är att hitta chinos just nu? Och jag som knappt har några byxor som passar just nu.. Hade varit awesome att kunna klicka hem åtminstone dem med tanke på det låga priset, men man kan ju inte få allt.. Som tur är så är det i alla fall gratis att drömma!
En annan typ av kärlek
Jag massor helt magiska vänner. Vänner som är mer än vad de flesta har och kanske till och med förtjänar. De allra, allra närmsta är få.. Men ändå fler än vad man kan tro. Jag har en otrolig tur när det gäller mina vänner. Det här är till en av dem.
För ett antal år sedan träffade jag en tjej som var lite udda, precis som jag. Vi fann varandra ganska snabbt när vi väl börjat prata och det tog inte lång tid innan vi i princip bara använde stavelser för att kommunicera, mer behövdes inte. Det var hon och jag mot världen. Svårare än så var det inte.
Åren gick och livet kom ifatt oss. Vi tog olika beslut, vissa bra andra dåliga och en längre tid varken sågs vi eller pratade med varandra. Under hela den tiden var jag aldrig arg eller besviken på henne för de val som gjorts. Jag var säker på att hon skulle komma tillbaka, hur jag kunde vara så säker vet jag inte, och en dag så var hon där igen. Det var aldrig någon fråga om att den ena eller andra skulle be om ursäkt eller vara arg eller annat... Vi satte oss helt enkelt bara ner och pratade om den tid som gått och de val som gjorts. Vad som hänt. Sen var det bra igen. Inga bekymmer. Hon och jag mot världen.
Sen dess har det alltid varit så självklart för mig. Oavsett om vi pratar med varandra varje dag eller en gång om året så är det ändå vi mot världen. Hon är en av dem som knappt har någon familj. Ingen hon har någon vidare kontakt med hur som helst, men hon tillhör min familj. För mig gör hon det. Fast vi är ändå så mycket mer än systrar. För vi är inte systrar. Vi är lite mer som yin och yang. En del av varandra, men ändå så olika.
Vi har aldrig varit osams. Visst har det funnits övergående irritationer mellan oss och någon gång då och då blir någon av oss sårad på grund av den andres dåliga humör eller obetänksamhet, men vi har aldrig bråkat. Vi pratar med varandra. Vi står för när vi betett oss dumt och vi skäms, ber om ursäkt och löser det. Går vidare.
Det slog mig ändå för någon dag sedan hur mycket framtiden kommer förändras oavsett hur nära vi står varandra, det har redan börjat hända, och det skämmer mig lite. Det kommer nämligen komma en dag då jag har barn och inte längre har tid även om jag vill. Jag anförtror mig oftast till min sambo innan jag pratar med henne (eller någon annan vän) eftersom vi planerar vårat liv tillsammans och delar allt. Men det var ju hon och jag mot världen?
Saker och ting förändras hela tiden och ibland blir det svårt att få ihop det... Men det kommer gå. För det är hon och jag mot världen och jag kommer aldrig sluta älska henne oavsett hur lite tid jag har eller hur många andra människor som delar på min tid. Den vänskap vi har står över sånt. Det vet jag.
Our love is crazy... Crazy happy that is!
Dagen har varit hur mysig som helst med ba...
Dagen har varit hur mysig som helst med bad och frosserier och massor med kärlek. Så överraskade J-man mig helt nu när vi skulle lägga oss. Under kudden hade han gömt en ask som jag inte kände av alls, men när han hjälpt mig att hitta den låg där två halsband i silver med varsin halva av ett hjärta... Våra namn är ingraverade på respektive halva. Jag älskar det! Blev så glad och chockad att jag bara skrattade och grät. Grät och skrattade. J-man är kärlek för mig...
Chips, läsk, glass, vindruvor, ost och kex...
Chips, läsk, glass, vindruvor, ost och kex, kronärtskockshjärtan och kakor... Så firar vi 6 månader tillsammans!
Looki, looki!
Det blev lite lagom rock n' roll. Hittade awesome slips bland J-mans gejor. Den är typ svart och lila med gitarrer på! Jag kidnappade den. J-man såg inte jätteroad ut, men han protesterade inte heller så jag utgår ifrån att det är lugnt. Jag känner mig snygg hur som helst.
Sessan har anlänt och vi kommer göra stan osäker på ett eller annat sätt. Kanske bara från vardagsrummet.. Men ändå. Man vet aldrig vad som händer! Mycket skratt kommer det bli i alla fall.
Vem kan laga awesome mat? Jo, jag kan det....
Vem kan laga awesome mat? Jo, jag kan det. För jag är awesome.
Känner för mycket...
Tror jag känner för dramatik idag. Då menar jag inte den allmänna såpopre-dramatiken som kan vända upp-och-ner på vilket liv som helst utan gällande mitt utseende. Jag känner för tung, tung make up och rockiga kläder. Jag känner för att vara lite extrem. Frågan är hur det ska gå ihop sig med kvällen... Kan bli intressant det här.
Förmiddag kanske är mer passande...?
J-man jobbar och E ligger och sover i soffan. Själv har jag suttit här en stund och blivit klar med kaffet och hällt i mig en resorb samt lite bromhexin och använt nässprayen. Tjoho för lördagsmorgonen!
Idag kommer Sessan hit och jag hoppas att jag är pigg och frisk nog att följa med på äventyr (jag kan ju ta det lugnt trots allt). Jag ser helt enkelt fram emot en überdag idag!
In my head... Förutom huvudvärk.
Thékopp!
(Vad är rätt stavning på det? Te, té, thé?
Jag har lärt mig thé, men jag vet inte faktiskt.)
När jag var yngre, för sisådär 15 år sedan kanske, så fick jag höra att jag var ful och konstig. Blek och smal. Fel på något vis. Den bilden av mig var den som satte sig i mitt huvud då och ska jag vara helt ärlig så började något slags självhat där. Det där i spegeln var något ont. Det var det där i spegeln som var orsaken till att jag blev utstött. Så såg det ut inuti mitt huvud då.
Jag tror att jag började uppskatta mitt utseende och acceptera att jag faktiskt kan ses som attraktiv av somliga för ungefär fyra-fem år sedan. Jag började ha bra dagar som var bra på riktigt då när det gällde utseendet, men ändå är det inte förren någonstans förra året som jag började bli bekväm med det. Samtidigt kan jag ha svårt för det. Fortfarande. Bra dagar (även dåliga) så kan jag se mig i spegeln och känna "vem är det där?". Jag vet att det är mitt ansikte, jag har lärt mig att det är mitt ansikte, men det ser inte ut som jag. Jag ser inte ut sådär. Jag vet inte heller hur jag ser ut egentligen. Det är en märklig känsla och vart den kommer från har jag ingen aning om.
Undrar hur normalt det är?
De och dem
Något jag tänker på oftare än vad som förmodligen är normalt är hur folk använder orden de och dem. Alldeles för ofta ser jag hur folk använder dem på fel sätt. Svenska är mitt modersmål och jag tycker inte om att se språket slaktas av människor som borde kunna använda det på rätt sätt. Ska man inte lära sig en sådan sak i skolan?
Jag använder också "datorspråk" dagligen. Förkortningar, svengelska, avsiktliga grammatikfel... Jag är medveten om dem och gör det för att förenkla för mig själv när jag är lat eller för att skämta med mina vänner. Ibland bara för att "nörda" mig. Jag slarvar också då och då och min stavning är inte perfekt även om jag försöker att inte göra alltför många fel. Jag tycker om ord. Jag anser att de ska användas på rätt sätt. Personligen skulle jag aldrig få för mig att ersätta de och dem med dom.
Hur som helst så verkar det ju oerhört svårt att använda de här orden på rätt sätt. Vilken tur då att det finns människor som är klart mycket bättre än jag på att förklara hur man ska tänka. Läs HÄR och lär dig något nytt om du inte redan har kollen ;) Och även om du har koll kan det vara bra att titta, nicka och känna att det är skönt att det finns någon som förstår.
Puss och kram på dig!
Ny kalender!
Idag kom min högst personliga kalender från TryckDig.se och jag är överlycklig! Jag designade den själv så klart. Det är nämligen det man gör när man beställer från TryckDig. Jag har valt bilder och skrivit in text och sådant. Den är så fin!
Bilderna inuti min kalender är tagna av Iza Palm så klart!
Chips-serie
Testa själv vet jag! Estrellas nya Proviant ;)
Vi saknar Ayla... Myser och tröstar varandra.
Vi saknar Ayla... Myser och tröstar varandra.
Jaha, en sådan där dag.
Sitter i skolan och känner mig allmänt fel. Huvudet bultar, halsen värker och jag fryser. Ingen kul dag idag helt enkelt. Dessutom åker Ayla hem till bror och lämnar mig och J-man ensamma idag... Inget kul får man visst ha.
För övrigt är det tydligen min namnsdag. Tjoho!
Så här roligt blir det när man mår lite bä...
Så här roligt blir det när man mår lite bättre. Skönt att orka något kan jag lova i alla fall.
Varför är det så svårt?
Jag funderar och funderar... Vad ska jag skriva om? Något enkelt. Något vardagligt fast lite kul. Eller seriösa tankar och åsikter om något som är viktigt för mig? Något jag är sur över? Något som gör mig glad? Vad vill folk läsa om egentligen? jag orkar inte skriva något jätteseriöst just nu.. Eller? Så snurrar tankarna runt, runt.
Det gick till och med så långt att jag bad en vän om hjälp. Ge mig ett ämne. Något enkelt. Inget enkelt kom... Till en början. Så kom den smarta idén: Skriv om varför det är så svårt att hitta något enkelt att skriva om. Varför heter det enkelt när det är svårt? Och här sitter jag nu. Med en färdig idé och ändå inga svar.
Man kan inte tvinga fram inspiration. Försöker man så kommer det bara ut bajs. Ingen vill läsa bajs. Knepet är nog helt enkelt att bara skriva. Eller fånga inspirationen när den väl snuddar vid en och skriva, skriva, skriva. Kanske... Jag har nog inget vettigt svar faktiskt.
I mitt huvud just nu
Min inspiration och skrivförmåga har varit katastrof de här dagarna. Det där med att vara sjuk är ju inte min grej, men även om jag hatar det så måste jag säga att det är så skönt att det äntligen bröt ut. Snart slipper jag det här! Jag är redan piggare. Eller... Ja, mitt huvud mår mycket bättre i alla fall. Kroppen är fortfarande trött. Det är hur som helst skönt att det går åt rätt håll, äntligen.
Jag har sådan tur som har J-man vid min sida. hushållet förfaller gärna när man inte mår bra, men han har inte surat en sekund över det eller skuldbelagt mig för oredan. Han har tagit hand om mig istället. Sett till att jag fått det jag behöver. Mat, vätska, kramar och kärlek, en och annan värktablett. Det är ingen underdrift att säga att jag är mer än tacksam. Den behandlingen är inte riktigt densamma jag fått tidigare... Så är ju inte J-man som någon annan heller givetvis. Alla är ju ändå olika. Fast min kille är bäst... *skryt*
Känner massor saknad efter "gamla" vänner också. Då menar jag sådana jag känt länge i första hand. Kanske allra mest Lollo eftersom jag inte sett henne på flera månader nu. Tiden och pengarna är inte riktigt på vår sida just nu verkar det som. Fast det finns ju fler jag saknar givetvis. Massor folk. Linda som jag lärde känna i Stockholm som jag inte träffat på år.. Hon har ju barn nu och jag har bara sett honom på bild. Känns så märkligt med tanke på att vi var oskiljaktiga på den tiden... Ja, mycket folk. Jag kan inte räkna upp alla givetvis.
Saknar teatern också... Teatern och inspiration, motivation för skolan. Kanske saknar jag motivationen för att jag mått så illa i och för sig. Kul är det i alla fall inte. Men det löser sig. På ett eller annat sätt gör det alltid det!
God morgon!
God morgon!
Önska sig lite...
Supersnygg slips! Ganska lätt att matcha och ändå är den inte bara enkelt svart.
Lite kärlek där...
Eftersom Ayla tyckte att det var en bra idé att kissa i min favoritväska
(den från Göteborg jag köpte i somras) så skulle en ny behövas.
Min lilla Jack Skellington-väska är dessutom så välanvänd att den snart faller i bitar.
Så... Ja. Vill ha!
Klicka på bilderna om du är sugen på produkterna. Allt är från Mystica
Mina fotar och sängkarmen är en bra korg. ...
Mina fotar och sängkarmen är en bra korg. Min häl är kudde från och till. Sötkatt...
Varmt, kallt, svettigt, yrigt...
Man kan säga att jag har mått bättre...
Men nu kan jag ju bara bli frisk igen.
Någon gång kanske?
Du har nog märkt det där med att jag och J-man tycker väldigt mycket om varandra. Typ extremt mycket. Sen har du kanske listat ut att jag är giftastokig och han längtar massor efter barn. Det betyder inte att vi stressar på mer än vad som känns rätt i vårat förhållande. Hade vi gjort det så hade det väl redan varit en ceremoni på rådhuset och en "bulle i ugnen" om man säger så. Ringar kan man få superbilligt om man inte är så kräsen (ibland om man är det också i och för sig, det är en smakfråga) och allt som behövs för att försöka göra barn är att plocka ut p-staven egentligen.
Hur som helst så har J-man, den knasbollen, tagit min ringstorlek och omkrets som kod till repan... Jag vet inte vad de är. Älsklingen har dock bestämt att han behöver ha koll. För någon gång blir det nog dags för oss. Det vi har växer liksom inte på träd... Tror inte att något kan kännas mer rätt än det här.
Ungefär så här mycket hår offrades för lug...
Ungefär så här mycket hår offrades för luggens skull. Känns okej även om jag vanligtvis vantrivs i lugg efter ett tag... Men jag behöver förändring. Desperat! Vad gäller utseendet alltså. Kärleksliv och sånt är ju perfekt redan.
Video: Sjuk frilla
Som du ser är jag väldigt pigg och huvudvä...
Som du ser är jag väldigt pigg och huvudvärksfri idag. Känns helt fantastiskt! Eller nåt... Bajskropp.
